Vid Representationsfrågan. VI. Artikeln. Irippel-alliansen mellan börd, förmögenhet och bildning. (Forts. o. slut.) Låtom oss se till, på hvad grund rikedomen och rangen eller, såsom förslaget kallar u lem, , bildningen och förmögenhetenblifvit n entanter, d. v. s. embetsmånnen och namneigen de högre, böra ega större statsborgaråttigheter ån icke-embetsmånnen, d. v. s. Het egentliga folket, emedan endast de förra, enligt den grå åsigten, ega de kunskaper, som erfordras för att råda och besluta om landets un mngelågenheter. Hvilka kunskaper erfordras då ör en riksdagsman? Kanske de kunskaper, som bxamen? Men då borde man endast vara valberåttigad eller valbar under de 2 eller 3 första åren efter examens aflåggande; ty det år en kånd sak, att de lexor, hvilka man i detta åndamål nlår, inom temligen kort tid bortdunsta ur innet. — Eller kanske endast sådana kunskasber, som sörvärfvas under utöfningen af emmhpetsmannakallet. beråttiga en menniska att ara statsborgare? Men då borde man aner, vicepresidenter, råd, förvandter, assessorer : ms, för att precist på sextondelen kunna 110 huru mycket de sega af sådana kunbli så Vås på sin sak. Hvem skulle då exauminera dem? — frågar någon. Ja, si deri ligÅer just svårigheten. Kunna nu inga andra personer ån de sjelfva ega dessa kunskaper, så finnas ju icke eller några kompetenta exainatorer. — Skåmt å sido! Hvarken de geom en embetsexamen ådagalagda eller på embetsmannabanan sörvårfvade kunskaper åro bnsamma — vi såga: ensamma — i stånd att dra en skicklig valeller riksdagsman, och le beråttiga alltså ånnu mindre till något målsmanskap ösver folket. Det år endast deltagandet i folkets kommunala angelågenheter och bestyr, kånnedomen af folkets allmånna och lokala behof m. m., som hårvid bör tagas i betraktande. Men detta kånner hvarsen presidenten, vicepresidenten eller asses5orn, åtminstone icke annorlunda ån delvis. Ett gammalt sannt ordspråk såger: den kånner båst hvar skon klåmmer, som har den folket råda och besluta öfver sina egna M angelågenheter. Man kan vara viss på, att det, lemnadt åt sig sjelft, i allmånhet alltid u i detta fall år förmer ån den båst inlårda examenslexa ?) visat sig vara skicklig, insigtsFull och förtjent af dess förtroende. Juridisin plats, i hofråtterna, i kollegierna; och i ministerrådet vill folket ha djup insigt i diplomati, statsstyrelse, o. s. v. I riksförsamlingen fordras endast insigt i solkets behof och ilja att afhjelpa dem. Äro alla dessa sullufkomligheter, sållsynt nog, förenade, så år det naså mycket båttre. I sådant fall skall ej folÄ