Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1850, sida 1

genting hade händt honom. Ah, se der ha vi en hyrvagn; år du så återstålld, att vi kunna resa genast? — Åh ja. — Stackars min vån! du år ånnu helt darrande. — Åh! det betyder ingenting, — svarade den unga qvinnan, i det ett småleende flög öfver hennes bleka drag och hon stödde sig vid sin mans arm; — men jag har aldrig i mitt lif varit så rådd. Du såljer vål de der ystra håstarne, år det intet så? — Mer ån gerna. Några minuter derefter anlånde hyrvagnen; den unga qvinnan och hennes man låto köra sig hem: håstarne, ledda af kusken, äterfördes till sitt stall, och snart återstod på platsen ingenting annat ån den halfkrossade vagnen och några nyfikne grupperade omkring de sönderbrutna hjulen. Den unge mannen som så modigt blottstållt sitt lif hade lugnt gått på spektaklet, sedan han flera gånger på båsta sått ordnat de derangerade lockarne af sitt långa och vackra hår. II. Nu bår läsaren göra bekantskap med en I ny person; och torde fördenskull göra oss