Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1850, sida 1

efter att de sista Spåren af de brinnande persedlarne skulle försvinna. Sedan rocken var uppbrånd, gjorde han på samma sått med ett par underklåder och en våst, hvilka fullåndade kostymen. Då allt var förtärdt reste han sig upp med ett outsågligt förnöjdt småleende. — Ingenting mera qvar! — sade han. Nu rörde han tillsammans den gamla askan i eldstaden med den nya, och, för att förekomma ånda till den minsta misstanka, kastade han vårdslöst flera persedlar på stolar nåra kaminen, samt lade en rock på golfvet nåra elden, sedan han först uppbrånnt ett stycke af densamma; allt för att kunna förklara den lukt, som, oaktadt essensen, möjligen kunde qvarstanna i salongen. Sedan allt detta var gjordt, tog han portföljen och pistolerna, gick in uti sin sängkammare och lade sig; men de håäftiga sinnesrörelser, som skakat honom, jemte hans ytterliga trötthet, nekade honom att sofva. Stundom slöto sig de trötta ögonlocken likasom mot sin vilja; men efter knappt några minuters förlopp, trångde sig några osammanhånl gande ord genom hans låppar, ån hotande, ån klagande; och med en nervös, ja man skulle nåstan kunna såga konvulsivisk skakning, spratt han upp ur såmnen.