del, som framalstrar treåttondedelar af hela produktionen. År 1774 infördes kaffe först till Rio Janeiro af en Fransiscanerraunk, kallad Veloso, hvilken planterade ett enda tråd i Klostret S:t Antonii trådgård. På den tiden styrdes Brazilien af markisen de Lavradio i egenskap af vicekonung. Trådets första frukt skånktes åt markisen, som återigen utdelade den bland de respektablaste hlentagsägarne och förklarade dem fördelen af att åka landets produkter med en annan nyttig artikel; men då dessa strångt vidhångde sina fördomar till fördel för socker och Indigo, funnos endast få, hvilka gjorde sig besvår att odla den, hvarigenom progressionen i utvecklingen deraf gick så graduelt och långsamt att år 1808 når Dom-Joas VI flyktade från Portugal till Rio Janeiro, och kort derefter öppnade hamnen för utländsk handel, den årliga kaffeskården icke öfversteg 30,000 såckar af 160 .. hvardera eller 8,000,000 elÅ. Tillvexten intill 1820 var ganska medelmåttig, då skörden på den tiden utgjorde omkring 109,000 såckar. De höga kaffepriserna i Europa från 1817 till 1821, S:t Domingo hafvande år 1818 uppgått till 148 s. Sterling pr CZ: på nederlag i London, förorsakade af en aftynande produktion och ökad konsumtion öfver hela verlden, uppmuntrade Braziliens landtbrukare att utvidga sin kaffeodling, isynnerhet som sockerpriserna hade declinerat och Indigo, tillfölje af dess såmre beskaffenhet, helt och hållit försummades och dessutom mycket mindre kapital fordrades ån för socker. Importen af slafvar var på den tiden stor och priserna tryckta; de såldes på lång kredit till lantageågarne, hvilka betalte in natura; en omståndighet som satte mindre förmögna personer i tillsälle att kåpa egendomar. Då nu afkastningen var ymnig och priserna höga, blefvo de snart istånd att afbetala sina skulder och införde ett kreditsystem för kaffeodlaren, hvilket på samma gång nekades sockerproducenten till samma utstråckning, emedan sockerodlingen hade blifvit ofördelaktig, då den bragtes att tåfla med Cuba, Portorico och andra lånder, som producerade socker. Det år något besynnerligt att, medan sockerodlingen i Brazilien var i aftagande och kaffe i tilltagande samt öfverskred den förra, kaffet på Cuba aftynade och socker deremot tilltog. I Brazilien hade kaffeodlaren kredit, men ej socker-producenten, då deremot på Cuba förhållandet var tvertom. År 1830 hade skörden ökats till 400,000 såckar eller 64,000,000 skålpund. Slafhandeln, enligt convention med Storbrittanien, skulle uppböra i Februari 1830. Detta föranledde till en enormt stor import af slafvar, hvilka endast kunde såljas till mycket. låga priser och på lång kredit; detta återigen föroraksade anlåggning af nya egendomar, hvarigenom afkastningen hastigt ökades, så att den var 1840 1,060,897 såckar eller 168,610 millioner skålpund. Då nu odlingen befanns fördelaktig, fortfor begåret för slafvar, och oaktadt Engelska regeringens försök att förhindra det, har slafhandeln bedrifvits i hemlighet med en import af 30 å 50,000 slafvar om året. Tillvexten i exporten sedan 1840 var ganska hastig; och 1847 års skörd mycket ymnig med vackert våder för plockning och att torgföras samt utgjorde 1,804,558 såckar eller 288,210 millioner skålpund, hvilket efter nårvarande utsigter blifver maximum för många är, emedan det år högst sållsynt att en sådan förening af gynsamma omståndigheter intråffar, som 1847 och 1848 var fallet, att neml. skörda, inberga och föra i marknaden en stor gröda. Den torra våderleken från April 1848 till December 1849 inverkade menligt på 1848 och 1849 års skördar, isynnerhet den sistnåmnda; då det år utom all tvifvel att det producerade qvantumet 1849 endast utgjorde en tredjedel eller 600,000 såckar, fastån exporten af skördeåret (Juli till Juli) skall utvisa CO —U— — — Staden är vacker och herr grefven skall AA FT