Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1850, sida 2

Men åndå ... Hvilken fördömd håndelse!.. Åtta dagar ... åtta dagar hår! ... Ack, jag skulle vilja vara i Frankrike, ... man kar qvåfvas hår i rummet! Han öppnade fönstret, stödde sig mot balkongen och inandades den friska luften i fulla drag. Derpå lemnade han fönstret och måtte salongsgolfvet med stora steg i det han återigen samtalade med sig sjelf. — Men når det kommer allt omkring, så kan den hår karlen vara illa underråttad . han vet kanske icke namnen på alla de fartyg som afgå ... för öfrigt år det ju hans eget intresse att qvarhålla mig hår så långe som möjligt. . . I morgon bittida skall jag sjelf göra mig underrättad. Ah! det var djerst, det var oförskämdt! Återigen teg han några ögonblick, men plötsligt satte han båda hånderna för ansigtet och mumlade med låg röst: — O! min morl!... min mor!... om du lefde! ... Då han borttog hånderna från ansigtet, syntes spåren efter två illa aftorkade tårar utefter hans kinder. (Forts.)