Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1850, sida 1

rangerade genom resan; hans lisliga, bruna ögon beskuggades af täta men reguliera ögonbryn, och de långa ögonhären som kantade hans ögonlock beslöjade blicken till hälften. Han bar små mustacher, hvilka icke dolde de vål bildade låpparne; men han var mycket blek. Så snart den resande inkommit i de för honom beståmda rummen, återtog vården genast ordet och glömde aldrig att gifva den resande dess tillbörliga titel. — Behagar herr grefven någonting? — Kan ni gifva mig kraftsoppa. — Allt hvad hr grefven behagar. — Jag har ju sagt er, krastsoppa. -Mycket gerna, mycket gerna, svarade hastigt vården med honingssöt röst. Under samtalet undersökte grefven sin nya bostad. Den bestod af en sångkammare, ett tåmligen stort toilett-rum och en vacker salong. Hår kommer jag att bo förträssligt, sade den nykomne, i det han kastade en hastig blick på de rum vi nyss nåmnt. Dessa sönster ligga åt?... — Åt Broad-Way, inföll vården hastigt, den vackraste gatan i New-York. — Mycket bra! men såg mig, finns det något fartyg som snart går till Frankrike? —