Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1850, sida 1

KääK FSA 2—, England såsom misstänkt för kolera. — — ——— ir arbetsklassen berättigad, att fordra rösträtt, och skall, i sådant fall, denna verka välgörande på dess vilkor? Forts. o. slut.) Hvarje försök att verka något, i synnerhet något materielt godt, för arbetsklassen, strand-dar och måste nödvändigt stranda mot den sorgliga vissheten, att, så långe arbetaren på en gång år både hvad man kallar efrik och politiskt myndig, kan ingenting för honom uträttas. Detta namn af fri man, som så ironiskt tillågges arbetaren, gör nåmligen, att hvarje, om ån aldrig så tryckande ackord, som det djupaste beroende tvingar honom att ingå, gillas af lagen och icke kan rubbas, emedan det betraktas som ett uttryck af kontrahenternes fria vilja, hvarpå ingen statsmakt kan influera utan att göra ingrepp i den allmånna kontraktsfriheten. Just häruti ligger derföre en af de verksammaste orsakerna till arbetsklassens elånde. Att detta sista helt och hållet skall försvinna genom den allmånna rösträtten år icke vår mening; men icke kan det anses för någon sanguinisk förhoppning, att den stora betydelse arbetarne erhålla, såsom en med alla statsborgerliga råttigheter utrustad klass, möjligen torde betrygga dem mot mycket af den villkorliga behandling de nu måste lida, just emedan de betraktas kanske något såmre ån lifegne. Men om vi åfven skulle misstaga oss hårutinnan, huru mycket godt bör man dessutom kunna vånta för arbetsklassen, genom råttigheten att så vål i allmånna som i kommunala frågor framstålla och göra gållande sin tanke om egna behofver, om de medel han antagit att låttast och såkrast kunna fråmja egna och öfriga statsborgares sanna intressen? Att hårigenom åfven många praktiska fördelar skulle vinnas för arbetsklassen, kan så mycket mindre betvislas, som man icke lårer kunna neka, att de nu med röstrått försedda statsborgarne, förskassat sig icke så obetydliga materiela fördelar genom dessa institutionar; något som en blott ytlig jemförelse mellan forntid och nutid skall bekråfta. Hårpå skall likvål, som sagdt år, framtiden båst kunna gifva svar; så mycket år dock visst, att om ån röstråtten i och för sig sjelf icke utgår något materielt godt, så bör den dock anses såsom ett medel, hvarigenom materiella fördelar kunna åstadkommas, följaktligen, blott som sådant betraktadt, någonting reelt, något verkligt godt. Huru mycket och på hvad sått den allmånna råstråtten skall komma att verka för höjandet af arbetsklassens moralitet, år vål också en fråga, hvars besvarande måste hånvisas till framtiden; så mycket kan man dock redan med visshet såga derom, att blotta ågandet af råstråtten, utan afseende på dess aflågsnare verkningar, skall ingifva arbetaren mera aktning för sig sjelf; ty den måste nödvåndigt betaga honom den skefva tanken, att han, i jemförelse med andra statsborgare, ål ett underordnadt våsen, och skall således jus