Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1850, sida 1

— — F2rAA v L———— ————— kqLj 2m lOQ Qkfck-?-—ä ning, om denna drift, modren till all åkta och sann patriotism, sinnes renare och starkare hos kapitalisten och aristokraten, ån hos den simple arbetaren, vilja vi blott erinra, att också arbetaren år menniska, att åfven han, utom en menniskas svagheter åfven åger hennes goda egenskaper; erinra, att också arbetaren kan ålska de varelser försynen betrodde honom, likaså innerligt, likaså uppriktigt som någon kapitalist; — att arbetaren kan visa sin bleka uttårda hustru, sina halfnakna barn likamycken ömhet, likamycken sann kärlek och tillgifvenhet som någon skrumpen och förtorkad penningesjål år i stånd att visa mot sin samilj! Arbetaren kan också ålska sin usla hydda, emedan den innesluter dem sem åro hans hjerta kära, emedan dess nedrökta vårgar äro hans gamla bekanta, hans förtrogna vänner, tysta viltnen till hans glädje och hans bekymmer; han kan ålska sitt elåndiga husgeråd, ty det år hans egendom, — kort sagdt, arbetaren kan önska sig båttre vilkor, men han kan också alska hvad han har. Om nu så förhåller sig, hvilket icke kan nekas, att arbet ren, i trotts af sin fattigdom, har känsla och intresse för familjelifvet (undantag finnas i alla klasser, men de föråndra icke regeln), så kan det ej heller nekas, att han år såstad vid sådernejorden med lika så fasta band som någon godsågare; ty hvarken kapital eller egendom knyter menniskin fastare dervid ån fimiljelifvet; en sanning, så ofta uttalad och erhånd, att vi icke behöfva offra ett ord mera derpå. Vi tro oss derföre någorlunda tillfredsstållande hafva ås ådliggjort det ogrundade åfven i denna invåndning. Hvad nu nåsta invåndning betråffar, eller råttare sagdt grunden man anförer, hvarföre större politisk myndighet tillkommer gedsågaren ån arbetaren, nemligen beskattningen, så måtte man af det föregående temmeligen lått kunna inse huru intetsågande eller haltlös denna grund eller invåndning år. Om det icke kan bestridas att de flesta slag af egen lom utan arbetskraft skulle förlora sitt vårde, så kan det ej heller nekas, att det i sjelfva verket år arbetskraften som beskattas, icke egendomen i och för sig sjelf, eftersow egendom utan arbetskraft kan anses såsom ett dådt kapital, hvaraf vanligtvis ingen beskattning år möjlig. Arbetaren betalar således verkligen och i allmånhet större skatt ån godsågaren, ja vid många tillfällen till och med för begge, ty af de förnödenhetsvaror han konsumerar, kan han endast göra uppköp i små qvantiteter, måste i följe deraf betala högre pris och år följaktligen den som egentligen betalar de tullafgifter, som den handlande i första hand fått vidkånnas. Utom de redan anförda invåndningarne mot röstråtten, hvilka vi hoppas i det nårmaste hafva vederlagt, kunna vi ej tånka oss någon som förtjenar att specielt bestridas; vi tro oss dersöre så tydligt som möjligt hafva visat, att arbetsklassens anspråk på röstrått år grundadt i naturråtten och gillas af förnuftet; så vida det år genom födelsen förvårfvad råttighet, hvars utåfvande ingen individ i samhållet åger kompetens att göra en annan stridig; — att arbetsklassens lågre bildningsgrad icke år någon giltig grund att fråndömma densamma