Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1850, sida 1

om koleran. Herr doktor J. O. Lagberg i Söderköping har nyligen utgifvit en skrift om kolerans botande medelst vatten. Vi hafva ej ånnu hunnit få del af densamma men den aumåles i Aftonbladet på följande sått: Förf:n, den för sina lyckliga kurer, genom anvåndande af vatten, allmånt bekante brunnsintendenten i Söderköping, hr d:r L., har hår uttalat sin åsigt att kolerans råtta behand-ling med vatten ofelbart medför lyckligare -verkan ån någon af de hittills använde och bekantgjorde kuråtgårderna, med en mångfald af medikamenter.Rörande den stora frågan: huruvida koleran utbreder sig genom smitta allena, genom epidemisk inflytelse allena, eller såvål på det ena som på det andra sättet, yttrar sig förf. för den sistnåmda åsigten; han anser således, både att sjukdomen år epidemisk, såsom erfarenheten af dess framfart tillråckligen visat, såvål som ock, att den vi likhet med hvarje sjukdomsprocess,blir smittande så fort den uppnått en viss grad af utveckling. -Det visar sig håraf,såger hr L., att man ej har förnuftigt skål, ratt, hvad angår smittsamheten, hysa större farhåga för beröring med kolerasjuke, ån med patienter af vanlig nersseber. På grund håraf uttalar han sig emot spårrningsåtgårder. Hvad hr L. hårom såger, sörtjenar låsas i sitt sammanhang: Den för sundhetspolisen och statsmedicinen högst vigtiga frågan: om koleran företrädesvis sprides genom smitta eller genom allmänna och derför genom polisåtgärder alldeles ohjelpliga epidemiska inflytelser, om den således kan genom sundhetskordonger och de sjukes bortvisande eller inspärrande utestängas eller instängas, det läter sig endast ofullkomligt besvara efter erfarenheten, som åtminstone för de europeiska länderna gifvit, hvad den allena gifva kan, relativ visshet derom att kolerans smittsamhet icke är större än den vanliga nersfeberns; och då vi sett henne göra de hastigaste spång, t. ex. från Prag till Paris, så talar detta ingalunda för hennes utbredning genom smitta. En sträng karantäns-ordning och militärkordonger medföra, vid kulturens och folkförbindelsernas närvarande ståndpunkt, för folkens väl så skadliga följder, att det synes, som skulle deras gagn, om ett sådant genom dem någonsin kan vinnas — hvilket är ganska tvifvelaktigt — ingalunda uppväga dessa följder. Från erfarenhetens sida är i detta hänseende det faktum anmärkningsvärdt, att Bayern, der man vidtog inga spärrningsåtgärder, långt mindre än de flesta andra tyska stater hemsöktes af farsoten, och att Köpenhamn med Seland, utan all spärrningsåtgärd, 1834 förskonades och kringgicks af farsoten. Tånkvårda åro i synnerhet skildringen af de resandes belågenhet på karantånsplatser, samt behandlingen af den frågan, huruvida det år nyttigt att sammanföra dessa slags sjuke på lasaretter och gemensamma sjukhus. Hr L. yttrar om allt detta följande: Hvad för öfrigt angår polisåtgärdernas värde, så tänke man sig blott de af koleran angripne resande, som uteståängas och bortvigas från platsen A med anmaning att begifva sig till den kanske ganska aflägsna platsen B — eller föreställe sig det af kolerasjukan hemsökta fartyg, som från hamnen A visas bort till karantänsplatsen B och som, ifall också sjukdomen skulle förskona erforderlig arbetskraft till resans fortsättande, lätteligen behöfver flera veckor för att uppnå AOA —