Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1850, sida 1

vånnernas : mar 1 Fredskongressen i Frankfurt, Ehuru realiserandet af den ide, som ligger till grund för fredskongressens förhandlingar och beslut, torde höra till de fromma önskningar, som aldrig gå i fullbordan, åro likvål de måns stråfvanden, hvilka trådt i den na ides tjenst, i håg grad förtjenta af uppmårksamhet och beundran. Om det syftemål, för hvilket de verka, aldrig fullkomligt lår kunna ernås, så lår det vål alltid åndå kunna antagas, att något godt skall kunna utråttas med denna agitation. Det våcker fördenskull alltid intresse att följa dess gång och utveckling. För fredsvännernas föregående möten har, på de tider de egt rum, redoejorts i denna tidning. Nu vilja vi här nedan meddela det intressantaste och mårkvärdigaste af hvad som föresallit å den nu slutade kongressen i Frankfurt. Fredskongressen i Frankfurt öppnades kl. 10 förmiddagen d. 22 Angusti i Paulskyrkan i nårvaro af mera ån 500 medlemmar, hvaribland 50 engelsmån, de öfrige Amerikanare, Fransmån, Belgier och omkring 50 tyskar. Enligt andra underråttelser voro omkring 600 medlemmar tillstådes, hvaraf 250 engelsmän och blott 30 tyskar. På låktarne, till hvilka voro utdelade biljetter, sågos många damer, som till största delen tillhörde de utlåndska kongressmedlemmarnes familjer. Dr Spiez öppnade som komitämedlem mötet, och låt förteckningen öfver medlemmarne upplåsas af Richard Burrit och Garnier. Byräen bildades efter komitgens förslag; Janp (f. d. premierminister i Hessen-Darmstadt) president, pastor Bonnet i Frankfurt, såsom representanter för Tyskland, Cormenin och Girardin för Frankrike, Cobden och Hindley för England, Hitchkoke och Hall för Amerika, Vischers för Belgien; sekreterare: Creiznach, Varrentrapp, Carnier, Corgenaul j:or, Richard, Stocker och Burrit. Af komiten hade blifvit uppsatta följande resolutioner att förelåggas, kongressen: 1) Fredskongress erkånner, att folkråttsliga frågors lösning genom vapenmakt strider emot religionens, filosofiens, moralens och politikens låror, och att det y4tterligare år en helig pligt får alla att verka för afskaffandet af alla krig emellan folkslagen. Kongressen anbefaller derföre alla sina medlemolika lånder och kretsar att genom omsorgsfull uppfostran af ungdomen, genom lårdomar från predikstolen åfvensom från talarestolen, genom pressen och alla andra passande medel arbeta för, att det årftliga nationalhatet och alla politiska och komerciella fördomar utrotas, enår dessa ofta hafva för