Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1850, sida 2

oo OVR ÖErÅ U 12:11 TAR äU vuo MET norrska St. Olossorden. Slesrigholsteinarne påstå, att danskarne till ryska flottan sålja en del af de i Slesvig reqvirerade födvaror, för att dymedelst ernå ett trefaldigt syftemål: göra sig ryssarne förbundna, plundra Slesvig och fylla sina tomma kassor. Från krigsteatern ingenting nytt. Enligt tyska beråttelser hafva danskarne på sin högra flygel, hvars avantgarde har sitt håg gqvarter i Fredrichsstadt, medelst Treeneåen satt landet under, vatten, och alla ölvergångspunkterna vid nåmnde å åro starkt förskansade. Deras center i Slesvig har sina förposter från Fleckeby, — som år satt i förbindelse med Midsunde — på södra sidan om Schlei långs Dannevirke. På venstra flygeln, hvars yttersta spets år det af starka förskansningar försvarade Eckernförde, går deras förpostkedja öfver Windeby, Österby o. s. v.; vid Windeby qvarn hafva de uppråttat ett låger. I -Hamb. Nachr. berättas att 2ne kompanier slesvigholsteinare den 28 företagit en rekognoscering åt norden till och en half mil norr om Breckendorf stött på en fiendtlig kavalleripatrull, som efter en förlust af 2 döde och 1 sårad, dragit sig tillbaka. Det slesvigholsteinska detachementet framryckte ånda till nårheten af Dannevirke, men då utskickade Danskarne 5 bataljoner emot detsamma, hvarpå det åter gick tillbaka till sina kantonnemanger. Från Altona skrifves under den 30 Aug., att en slesvizholsteinsk rekognosceringspatrull framryckt ånda till byn Selck. Dagligen ankomma sjuka från insurgentarmåen till lazarettet i Altona; en af de sednaste transporterna utgjorde 100 man. Insurgenterna söka på alla möjliga sått att förstårka sin armk. En officiell kungörelse låses i -ÅAlt. Mercur, hvari krigsministern Hrohn uppmanar alla vapensöra ynglingar att taga tjenst i armeen. Sådant bidrager icke mycket till att höja modet och tillförsigten. Alt ståmningen icke eller år den båsta i Holstein, derom vittnar bland annat en i -Hamb. Corresp. intagen skrifvelse från Rendsburg. Brefskrifvaren läter undlalla sig, att det finnes folk i Holstein som förtvisla om en lyck lig utgång, och anspelar åfven på, att de finnas de, som utså misstroendets såd och söka att göra en och annan af landets högststående mån misstånkta. Derjemte bekånner han rent ut, att slesvigholsteinarne ånnu fattas många saker, i sy ynnerhet officerare och pengar. Hvad den sednare saken beträffar, så måste, såsom flera gånger anmårkts, bristen derpå vara högst kännbar. Oaktadt de många bidrag, som, åtminstone på papperet, inflyta till insurgenterna, klaga likväl holsteinska sidningarne öfver, att summorna långt ifrån åro tillräckliga! Nord. fr. Pres. finner det icke rigtigt, att ståthållarskapet icke inkallar landsförsamlingen. Franska öfversten La Tour du Pin vållar de stackars slesvigholsteinska korrespondenterna mycket bryderi. I lång tid har det varit fullkomligt afgjordt, att en spetskula blåst honom bort från håsten-, och det hade genom franska konsuln i Kiel betingats passage genom Holstein för hans lik. Men detta lik har ånnu icke kommit, och man förmår således icke reda sig ur denna klåmma på annat sått, ån genom att upplysa, att förfrågan om likets transport blott gjorts vilkorligt för det tillfålle att ban skulle hafva Stupat!lDenna upplysning år verkligen sörtrålslig, emedan den visar huruledes de slesvigholsteinska lögnerna röra sig i cirklar. Man utsprider ryktet om la Tours död; den franske i konsuln hör och tror på det falska ryktet och Spörjer, om liket får passera, och denna förfrågan anvåndes åter som ett bevis för, att öfversten år fallen! — Sum man nu likvål har en aning om, att han icke år fallen, så Orr nn nn