Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1850, sida 3

intager, och gör anspråk på att intaga en värdig plats; en som har en särdeles söÖrmåga, att på ett fint och stådadt språk, återgifva redaktionens rena, slorarlade och herrliga tankar. För att förskassa låsaren en estethisk njutning, af dylik beskaffenhet, återgiskva vi fölett ådelt och vånskapligt sinnelag, vittnande stycke ur Gåtheborgsposten för i Lördags: . Handelstidningen, som under någon tid så tillsågandes lefvat af den längesedan äcklig vordna reformfrågan, besinner sig nu synbarligen något illamående, sedan den, öfvergifven af kamraterne; för andra gången håller på att omtugga den gemena medicinen med sina smutsiga effekter, till stor vämjelse för alla snygga låsare. Det finnes nu mera ingen tidning, med anspråk på anseende som fri oberoende, hvilken längre vill biträda en ide, hvilken de funnit praktiskt omöjlig och hvilken de nu se hafva utgått från en bop illasinnade, hvilka, genom maskering af sanningen och framstållandet af falska, ideella principer, lyckats vinna enfalden och okunnigheten; — dock hafva till och med dessa senare elementer fått upplysning i saken, genom de på andra europeiska verldstheatrar uppförde misslyckade reformspektakel, hvilka oförlåtliga experimenter skakat hela stater i sina grundvalar och störtat flera samhållen, hvars medlemmar nu med tårar, svett och vedermöda i åratal få hålla på med att lappa ihop hvad de ,,allmånna valen, brutit. Hos oss igenkånner man numera blott en enda talent, som egnar sig åt fullföljden af den förkastade ideen, och ur hans penna framlyser tydligen motivet: illskan öfver en misslyckad spelnatt eller nerssystemets lidande af den tryckande luften på ybysis., Huru p,obemårkt, Handelstidningens luftfåkteri i Reformfrågan, åfven hår på platsen, passerat, synes bäst deraf, att ganska få arbetat för idgen vid det sistl. Thorsdag förråttade riksdagsmanna-val. Handelstidningen har också, i sitt reform-feber-dilirii tillstånd uttryckt sin missbelåtenhet i de mest excentrijande, om en skår och ogrumlad fantasi, samt ska ordalag, hvarvid den begagnat sig af uttryck, hvilka hittills, oss veterligen, endast varit nyttjade uti tidningen Folkets Röst,, såsom -penningepatronerna, och -penningemenniskorna. I sammannang hårmed passar förtråffligen väl ,Handelstidningens, förklarande sistl. Thorsdag, att den icke blyges för att yrka, att folket skall en8411t ega valrått och att ingen af förmågenhetens, öregren af bildningens representanter bör, såsom sådan, ega valrått., Man ser håraf, att en seqvester af tidningen Folkets Röst, ingenting betyder för sistnåmnde tidnings amatörer, då dess epitheter och idger så troget fortplantas i Handelstidningen. För att nu tala allvar i sak, så år det påtagligt, att Handelstidniugen, likasom dess koryfeer, genom den radikala, råda tendens och sine ytterligheter, försökt allt hvad på den ankommit, att skämma bort en af både regeringen och folket önskad reform i representatonsvåsendet, likasom det år tydligt, att såvida restricttoner i de förespeglade erkändt nödige reformerne komma att ske, sådant hårleder sig från en ganska grundad farhåga, att falla in uti samma olyckliga misstag som Frankrike, 0. s. v.