Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1850, sida 1

söka att bringa barnet till lif, men icke hade de dertill nödvåndiga apparaterna med sig, förde det hem, och frambragte, efter flera timmars oafbrutna anstrångningar, verkligen andedrägten och efterhand fullkomligt lif hos barnet; men då detta likafullt var ytterst svagt, och hon befarade, att det åndå måste då, så ville hon icke beråtta föråldrarne det första lyckliga resultatet af hennes bemödanden, innan hon kunde återgifva dem barnet friskt och utan dådsfara. Slutligen var denna öfverstånden, och tidigt en morgon ilade hon till gården för att ösverraska föräldrarne med detia glada budskap. Då voro de afresta dagen förut. Förfårad som hon blef förteg hon också barnets uppvåckande får era saliga föråldrar, och ilade hem får att öfverlågga hvad hon nu skulle göra. Just då blef hon hemtad till min aflidna hustru, som efter en svår förlossning bragte ett dödfödt och verkligen dödt barn till verlden. Som en ljusglimt for en tanka genom barnmorskans nighet om detta fromma bedrågeri. själ. Hon föreslog mig, att antaga de bortresta spanjorernas barn som mitt eget; ja tillochmed att låta min hustru vara i okunForts.) eAAA AA —