Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1850, sida 2

om franska presidentens resa innehåller National följande intressanta korrespondensartikel: -Semur (Cote-d:or) d. 12 Aug. 1850. Min kåra vån! Derest befolkningens tystnad i monarkien år en lårdom får furstarne, kan man icke med lika stort skål såga, att i republiken borde det enhålliga uttalandet af befolkningens mening vara en lexa för presidenten? Denna sanning hafva invånarne i Montbard och dess granskap i dag inpråglat i hr Louis Bonaparte och hela hans omgifning; han skall nog erinra sig detta. Afrest från Paris efter banketten i National Elysee, hvarest, midt under dunsterna af champagnen, några förblindade smickrare (utan tvifvel månnen från Strassburg och Boulogne) visade honom den kejserliga thronen i Tuilerierna, behöfde presidenten för en tid afskudda det ok, som alla dessa obetånksamma rådgifvare synes hafva pålagt honom, blott för att stårta honom; han hade behof af att, om jag må så såga, pånyttfödas i den offentliga mening, som var den herrskande i departementerna. Från denna sida betraktad har hans resa en god sida, och jag vill helst tro, att han åfven skall hafva någon nytta af de talrika vinkar, han kommer att insamla. Ära vare inbyggarne i Montbard, som, straxt vid resans begynnelse, hafva låtit honom höra, alla som en man, ropet: -Lefve Republiken! hvilket han i så hög grad måste ålska, emedan det ju år republiken, som har dragit honom fram ur landsflykten och upphöjt honom till de högsta hedersposter, till hvilka en simpel medborgare kan stiga. -Jag vill korteligen anföra hvad som passerade i Montbard med anledning af presidentens besåk derstådes; jag skall afhålla mig från alla kommentarier. -Ni vet, att han kom till Tonerre med en sårskild trång på jernvågen från Paris till Lyon, och att Montbard år den första stad han måste passera efter ståderna Ancy-leFranc och Åisy. Kl. 1 kom i starkt galopp en kurir, som långs hela vågen skulle bestålla hästar. Allaredan begynte de nyfiknes antal bli ganska stort; denne kurir anbefallde postiljonerna, som hade mycket svårt för att förstå hans rotvålska, som var till hålften franska och till hålften tyska, att köra presidenten med försigtighet. icke i galopp, och att presentera sig, når skjutshållet var tillryggalagdt, i all underdånighet vid vagnsdörren för att erhålla drickspengar. -Kl. 3 till 3 begynte massan af nysikne, som ståndigt blifvit allt mer och mer kompakt, att röra på sig, så att 3 gensdarmer hade största möda att maka rum för presidenten och hans sållskap, som tillsammans upptogo 5 resvagnar; underprefekten Lecuyer, som körde bakefter trossvagnarne, slutade på ett vårdigt sått tåget. — —ö— sö 1