Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1850, sida 1

— hår kan ni icke komma fram, ropade en af hönderna, som kom bort till oss med sin grep på nacken; vinden stryker rakt öfver landsvågen, och elden har nått den på många stållen. — Kunna vi icke köra bredvid vågen? sporde man på den fråmsta vagnen. — Nej, svarade bonden; det år en mosse hår till höger; derest ni kånde vågen till venstor, kunde det der möjligtvis gå för sig; men då måste ni köra ett stycke tvärs öfver heden, innan ni åter kommer till landsvågen igen. — Vill dn visa oss vågen? sade jag. — Jag törs icke gå hårifrän får socknefogden, svarade han. — Men om jag ger dig en bankösedel? gentog jag: — Det var en annan sak, ljöd svaret nu; skall ni till Wiborg? — Ja! Bonden lemnade isrån sig sin grep, gick till venster bort utanför elden och bad oss följa efter. Jag vred först af in på heden, och den sråmsta vagnen bak efter mig; men dådet gick tvårs öfver gamla igengrodda yrmku skumpade det betydligt och vid hvarje häftig