Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1850, sida 1

— Se så — sade han — mitt hjerta är femtio procent låttare .., coupera, herr major! ... Spelet skall nu gå bättre.... VI. Det var natt... en af dessa ljusa sommarnåtter, dem blott Norden har att framvisa ... På den klara himmelen satt månen och lyste öfver den ödsliga staden med sitt milda, melankoliska sken .. Med det tåcka hufvudet lutadt mot handen satt Hilda i sin soffa ... Vid hennes sida hade majoren tagit plats... — Stackars barn! — sade han i mildt sörebrående ton — hvarför har du aldrig haft nog förtroende för mig att yppa dessa tankar, hvarom jag ej ens haft den mest aflågsna aning? — Förlåt mig, bästa onkel!... förlåt mig! — svarade Hilda — ack, det var visst ej af brist på förtroende ... ni vet ju huru ömt jag alltid ålskat er... men jag ville gömma denna hemlighet inom mig sjelf... hvarför skulle jag med min sorg betunga åfven ert hjerta? ...