— Nej, nej!... så år det! — ropade Allon i det han tryckte en kyss på hennes hand — och ni skall då ålska den, som upplyst er derom? ... Ni skall ålska mig, Hilda? ... Icke sant? — Om jag skall ålska er, Allon? — och i den nyss så skygga flickans ton låg ett uttryck af den djupaste passion — om jag ålskar er? ... Ni kan såga som Cesar: jag kom, jag såg, jag segrade. . — O Hilda! ... Hilda!. Det var ett ögonblick af stum hånryckning . ett sådant, då endast ågonen tala, emedan tungan ej förmår det. . Dessa minuter af oskattbar sållhet försvunno... tunga steg hördes från yttre rummet. . .. V. Det var majoren, som hade vaknatHan ville ej långre vara i overksamhet. han ville se lif och glådje omkring sigberföre våckte han den sofvande kammarjunkaren, störde de drömmande unga, och föreslog en promenad kring staden för att orientera sig derstådes.