Article Image
sten kom ut med sitt trinda ansigte, sin lilla rakade släck i hjessan (tonsur), sina dfver underklåderna uppdragna, oblankade stöslor, sin luggslitna, smutsiga rock, sitt blåa band om halsen-) samt svarta breda skårp om lifvet. Med trippande, sjeskig gång gick han förut och skollåraren följde honom tått i spåren. Men huru skildra denne unge man: han var omkring 26 år, med slankig gång, hångande låppar, döda ögon, så ytterst slegmatisk till utseende och våsende, att en hel verld skulle kunna förvandlas i spillror midt för hans ansigte, utan att han ens vårdade att se upp. — Tillåter niatt jag en liten smula afhör undervisningen? j Hår år ingen skola. — Är detta ej skolhuset? Jo visst; men hår hålles ingen ordentlig skola om sommaren, blott en sommarskola ett par timmar om dagen med de barn, som hafva tid, att komma eller vilja. — Tillåter ni, att jag bevistar denna slags undervisning? I Kan icke hindra det. Dock år det egentligen hr Pfarrer, som dertill skall gifva tillstånd. — Men hr Pfarrer var redan sin våg. Då en Pfarrer går till eller ifrån kyrkan, år det som en eldbrand satt i reckskårtet:i bigtstolen och Pfarrhuset, ej på vågar och stigar år han tillgänglig. I det offentliga lifvet har han i allmånhet en stor respekt att visa sig. Det år för profant får hans helighet, liksom råka, dansa, spektakel och annat mer ) — kortligen det var omöjligt att tråffa hr Pfarrer, ty han hade så brådtom hem ). Jag förnyade alltså min begåran till skolmåstaren: han svararade intet, och detta uttydde jag som ett tyst bifall och gick med. Skolhuset låg blott några steg ifrån kyrkan: i nedra våningen bodde klockaren och skolmåstaren i 2:ne smutsiga rum och i den öfre voro 2:ne skolrum, af hvilka nu blott det ena begagnades för sommarbarnen. Den unge mannen, jag haft den åran låra kånna, var andre lårare och bitråde åt den gamle i nedre våningen, som var den egentlige och laglige kyrkooch skolebetjenten. Den gamle, som endast gjorde tjenst om vintren, satt nu och afskref en hop råkningar åt en landsfogde. Den unge gick trappan uppföre halftannat dussin barn, mest gossar, följde efter, med söndertrasade bibliska historier och katekeser i lifbåltet, barfota, barbenta och i skjortårmarna. Pater noster och ave Maria frampladdrades med ett för all bönläsning i katolska lånder oefterhårmligt och obeskrifligt doft, slafviskt fruktande och dock om tanklåshet vittnande uttal. Alla åldrar voro hår i dessa 18 barn församlade. Medan skolmåstaren hjelpte en till församlingen nyligen inflyttad italiensk familjs tåmligen stora barn att kånna de tyska bokståfverna, skulle de andra låsa på egen hand, en hvar i sin bok och på sin sårskilta lexa; att de ej låste mycket flitigt, kan jag årligt försåkra. De kånde på sig, att det var mellantermin och att 2 timmar väl snart förgingo. En gosse fick en duktig hårlugg och en annan en rytande tilltillråttavisning; det hjelpte icke; då skolmästaren hadeatt göra med de italienska, skrattade de tyska barnen rått hjertligt sinsemellan, gjorde miner åt hvarandra och sågo icke oftare i boken, ån skolmåstaren såg på dem. Uuder allt detta satt öfverlåraren i nedre våningen och skref råkningar, och var mycket munter i vådret. I åldsta tider, då messklåderne voro långre, ån nu, bidrog det till beqvåmlighet för presten då han knäböjde. Nu år bruket utan allt ändamål dock bibehållet. 4) Nu mera båra de katolske Geistliche ett blåaktigt med glasperlor besatt halsband (Collare) som tjenar till halsduk och öfver hvilken skjortkragen vikes. t) Man finner högst sällan en katolsk Weltpriester (vanlig prest) och aldrig en Ordenspriester (munk) röka. Deremot snusa båda. Röka år alltför verldsligt, men ej snusa. 2) Ingen katolsk prest vågar åta något förr ån han låst messan. AAA FFFF—— — 2 . —

23 augusti 1850, sida 2

Thumbnail