öökenbergs barntivoli i Brunnsparken ar i gär afton besökt af emellan 2 a 300 ersoner, hvaraf ungefår hålsten barn. Att åndlig, torde knappast behösva nåmnas. Efer lekarnes slut framtrådde en ung handelsokhållare (densamme som förut skrifvit verer till kronprinsen och hans gemål) och deklaerade följande: Till de unga Tivolisterna. ; J unga vånner som i qvållens frid Likt fjärilarna i dalen menlöst svärma. . Och månget bleknadt minne till den tid Af edra oskuldsljufva dagar nårma: I Hår edra lekar i den gröna sal På fridens låtta liljevingar gunga; I Hår leder glådjen eder karnaval Och jollret klingar på er spåda tunga. En ljufvare idyll ån den J hår Emellan parkens dunkla håckar spela Ej gerna spelas kan — och mången lår Med er triumfens jubel vilja dela. Från lifvets dystra melodram så nöjd Till edert glada tivoli man gångar, Der englafromhet och der englafröjd I paradisisk lust mot hjertat ångar. Se nejden lyssnande till sorlet står Och vill med tjusta blickar eder hylla, Ett bifall ock från dessa våsen går, Som parkens kronor med sitt qvitter fylla, Och sjelfva Necken skulle allt gå opp Ur sjön och fröjdas åt er englastämma, Om han ej visste, att hans jettekropp De unga tivolister kunde skråmma. Hvad lifvet skönast i sin knoppning bår, Hvad skalden ån ej kunnat fullt beskrifva, Det har J. unga, denna afton hår Gått att vårt hemlands höga moder gifva: En präktigare namnsdagskrans ån den Som oskulden och menlösheten virat På gladjens blomstersalt har aldrig än Vår höga drottnings krönta hjessa sirat. J små chariter och dryader, se Hur aftonsolen ler i parkens sköte, nnu en stund man vill er jollra se Förrunn nattens skuggor gå er fröjd till måte, t dagens höga föremål till sist En hjertlig skål och en för er jag tömmer, Och om ert glada tivoli, helt visst, Och stiftaren deraf i natt jag drömmer.