— örverslödigt, min vån!... det har jag redan gjort sjelf ... hon ville ej tro mig. — Uvad? ... Och åndå ej röjt din låttsinniga kånsla, som du behagar kalla kårlek? . Huru år det måjligt? . — Ingenting år låttare att förklara ... Du kommer ju ihåg den svarta dominon sedan i går? ... Den der, som under din bortovaro höll på att skrämma lifvet ur den stackars slickan? ... Ja visst! — Min bortovaro? ... Jag var, ehuru okånd, närvarande hela tiden. ... — Ah, Turken! ... Men sjukbesöket då? — Endast en no Högn — — Men hvem var så denna svarta domino? ... Kånde du honom vj?... — Jag tror du år upsiken, min vån... denna svarta domino war... DUE vVar?. .. — Jag sjelf! — Galning! ... det ena upptåget vårre ån det andra... skall du då aldrig bli förnuftig? ... — Kåra bror, det var ju endast en oskyldig list, en rekognoscering, med hvars utgång jag år sårdeles belåten ... ty jag kånner nu hennes tankar om mig.