Tre dagar i Upsala. Teckning i åtta skizzer. (Forts. fr. N:o 182). Det var en oforklarlig, ljuf kånsla, som genombåfvade den unga flickan, då hennes hand hvilade i låkarns, som med glad uppsyn råknade de åter jemna pulsslagen. ... — Febern år förbi — förklarade doktorn — men ni behåfver hvila ... jag vill tillsåsa er kammarjungfru att vaka öfver er sömn... Emellertid behöfver ni ej förblifva sångliggande, såvida ej edert tillstånd skulle fårvårras, i hvilket fall jag hoppas att ni skickar bud efter mig... Farväl emellertid! . Med ett innerligt uttryck i de blå dgonen tryckte han den rodnande flickans framråckta hand och skyndade hem får att njuta några timmars hvila efter en genomvakad natt. IV. — Sakramenskadt bra karl, den der doktor L.! — sade majoren följande morgon vid