ne besinna sig något innan de gå i slesvigholsteinsk tjenst, ty på bara sl. holst. sympathier kan ingen lefva. Det måste verkligen stå skralt till med insurgenternes krigskassa. Holsteins egna resurser, huru rika de ån må vara, kunna omöjligen råcka till att bestrida kostnaderna för den betydliga hårens underhåll. De enskilta tillskotten från Tyskland fylla mycket mera spalterna i Hamburgerbladen, ån Franckes kassa. I en rund summa utgör hvad som hittills inslutit cirka 100,000 thaler, eller ungefår arm6ens behof i 4 dagar. I brist på pengar har vankats en hel del charpie och från Leipzig har skickats — ett dussin trumskinn. Danska kringsångaren -Geiserhar, enligt Börsenh. sistlidne söndag varit synlig vid Helgoland, hvarifrån den afseglade i nordostlig-rigtning, måhånda för att knipa de slesvigholsteinska kanonbåtarne. Natten emellan den 13 och 14 hafva danska trupperne aslagt ett besök på Prins Fredriks af Augustenburg egendom Noer, hvarest de icke varit sedan 1843. De skola hafva sett sig till godo i vinkållaren och tagit några kreatur. De danska krigsfångarne i Holstein ha transporterats från Altona till Gläckstadt. Ståthållarskapet vågrar att fullgöra det permanenta utskottets begåran och sammankalla landsförsamlingen. Denna vågran synes våcka missnöje i Holstein. I ett bref från Hamburg af den 5 dennes heter det, att man åter kommit öfverens om ett protokoll eller en konferens i London, som går ut på att göra slut på kriget i hertigdömena. Äfven i ett bref af den 6 från Hamburg (Times korresp.) heter det, att stormakternas representanter i London ha beslutat att göra ett slut på kriget. TYSKLAND. Preussen jublar som om det vunnit en stor seger öfver Österrike. Af hvad anledning? Jo, emedan Österrike i sitt svar. på Preussens not om Badensarnes marsch förbi Mainz fåreslagit att hånskjuta saken till en kompromiss af 3 preussare, 3 österrikare och I neutral medlem. De preussiska bladen skryta nu, att Österrike icke vågat att låta det komma till ett krig. Men icke kan det förnuftigtvis antagas, att Österrikes mening någonsin varit att börja ett krig för en sådan bagatells skull. Hufvudfrågorna, unionen och förbundsdagen, nåmnas icke med ett ord. Blott H. C:sBerlinerkorrespondent, som alltid ger sig en halfofficiel min, såtter i slutet af en med stora bokståfver tryckt artikel om Österrikes eftergifvenhet, de ofta upprepåde slosklerna, att unionen år en hederssak för Preussen. Det synes verkligen vara Preussens taktik att framhålla Österrikes eftergifvenhet i bisaken, för att derigenom, om möjligt, cachera skammen af nederlaget i hufvudsaken. Att ett nederlag förestår i nnionssaken kan tagas för gifvet, Allt tyder derpå att Ryssland har sin finger med i spelet och det beråttas vara på dess inrådan Österrike föreslagit kompromissen och på samma gång skall från Petersburg till Berlin ingått en vånskaplig uppmaning, hvilken råder att till gengåld för Österrikes eftergifvenhet efterkomma uppmaningen från Wien och intråda i det mindre rådet i Frankfurt. Hvad förhållandena i denna Tysklands centralpunkt betråffar, åro underråttelserna mycket sörvirrade och motsägande. Oaktadt det heter i Frank. Journal. att det mindre rådet desinitift konstituerat sig den 10 dennes, kan man likvål antaga som såkert, att detta ånnu ej skedt. Ty man vet beståmdt,att Österrike icke vill, att det ofulltaliga plenum förvandlar sig till det mindre rådet, utan det fordrade och erhöll det förras bemyndigande att uppmana de tyska regeringarne till deltagande i det mindre rådets konstituering. Ofvan åberopade Berlinerkorrespondent låter undfalla sig ett yttrande, som icke år utan sin betyOO OO OO OO OR OO — ——