Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1850, sida 1

de och dödande i bruk och bergverk. 9). Myntverket, hvad dertill hörer. 10) Kontrollkontoret. 12) Myntets och kontrollkontorets ekonomiska angelågenheter-Fyrfålt oriktigt: ty hvad taxan beträssar, så upprättas den ej af bergskollegium ensamt, utan, tvårtom, gemensamt med kammarkollegium och statskontoret. Med förlagsinteckningar har bergskollegium blott att göra, då frågan gåller jernoch messingsbruk samt kopparhamrar och dylika verk. Öfver myntverket och kontrollkontoret har bergskollegium just lika mycket alt såga som hr L. Dessa verk hafva nu i 12 års tid lydt under statskontoret. Sid. 34. Når besvåren ingifvas i råttan tid, och hofråtten finner den klagande hafva skål, gilve då genast sitt utslag:. Oriktigt: ty det förhäller sig alldeles tvårtom. Sid. 38. Bokhandlare. eller annan utdelare, af tidning eller brochyr, som, ehuru den bör vara ståmplad, befinnes oståmplad, skall hvarje gång Låta 13 rdr 16 sk. och ersåtta ståmpelafgiften. Tresalt oriktigt: ty numera galler ej k. kung. d. 23 Januari 1830, hvilken hr L. äderopar, ty den åndrades redan 1845, utan k. kung. den 20 Oktober 1848, som deremot stadgar, att bokhandlaren m: m. skall böta 25 proc. af den undansnillade ståmpelasgiften eller, om dessa procent ej uppgå till 13 rdr 16 sk. sistnåmnde beloppSid. 43. Här sår landtmannen den intressanta upplysning, att frågor om hboskapssjuka tillhöra både socknenåmnd och kyrkoråd; rec. tycker sig redan se hvad våra kyrkoråd skola spårra upp ögonen, då de i hr L:s arbete få låsa att de ånnu fortfara att ha gåra med boskapssjuka, oaktadt de i 7 års tid varit befriade från detta bekymmer. Hr L. synes gerna vilja såtta vederbörande i lufven på hvarandra. Till all lycka har dock allmogen båttre ordning på sina skyldigheter ån hr L. Å smittad ort får kreatur ej slagtas, utan anmålan hos socknenåmndens ordförande-. Oriktigt: ty som ingen socknenåmnd : finnes i ståderne, så kan anmålan ej eller i förrbeberörde hånseende ske hos soknenåmndens ordförande, utan der sker den hos magistratens. Sid. 90. Fölörsåkringsöfverrått å år vål den enda såsom första instans, emot hvars utslag ej högre rått får sökas. Oriktigt: då hr L. så beskedligt blottar sin okunnighet, vore det synd att ej upplysa honom det riksråtten och ståndråtten hårutinnan åro alldeles lika beskaffade med sjöförsåkringsrätten. (Forts.)