Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1850, sida 1

skassat ljus och reda i saken, derest icke den stackars flickan kånt sig för svag att ensam gå hem och anhållit att jag måtte vara henne söljaktig. Vi aslågsnade oss i all tysthet från balen utan att våcka någons uppmårksamhet. Når vi kommit utför trappan, svångde en mörk gestalt omkring hörnet och förSvann.... Hilda uppgaf ett anskri.. — Såg ni honom? — frågade hon oroligt — det var han ... den svarta dominon. ... Skynda, lätom oss gål. Sedan jag lemnat Hilda i kammarjungfruns hånder, ilade jag tillbaka till balen. Majorskan, okunnig om hvad som håndt, var just midt i en vals, och jag skyndade derföre in till majoren, der jag åfvenledes trässade Allon, som med förnöjd min berättade att hans patient befann sig båttre. Jag hviskade några ord till majoren . . . denne bad Allon följa sig... skyndade att hemta sin fru, hvarefter vi allesamman skyndsamt begålvo oss till deras boning. Endast den ohjelpliga kammarjunkaren qvarlemnades. . Under vägon omtalade jag för Allon den besynnerliga håndelsen, hvaröfver han tycktes blifva, om möjligt, ånnu mera förvirrad ån jag. Hemkomna funno vi Hilda sängliggande. . Hon hade feber och yrade. Allon undersökte