Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 1

sag yttrat... det år tvärtom ni, som begär ett misstag, då ni tror mig vara i okunnighet om er person.... Ni har kommit hit, ? såsom ni tror, en fråmling . . det år sant! men hvad hindrar att ni likvål, åfven under masken, kan vara igenkänd.... Hår behöfver ni ej detta tåckelse . . . kasta bort det och låt mig se edert ansigte, vackra Hilda!. — Nåvål då... eftersom ni kånner mig, oförklarliga menniska, så tjenar mig denna mask till intet — svarade Hilda, i det hon plottade sitt vackra ansigte — men också fordrar jag af er samma öppenhet tillbaka .. Tag bort er mask, medan vi samtala. — Äfven om jag gjorde det skulle ni ej kånna mig. det tjenar således till intet. nåvål! jag sade er att jag ej misstog mig . jag säger er ånnu en gång: ni år r olycklig. ni tåres af någon hemlig Sorg. . — Jag försåkrar er, det år ej så. och för öfrigt — tillade hon och fattade mod — om så vore, så vet jag ej hvad det skulle kunna hafva för sammanhang med er, eller huru det skulle kunna röra er, då ni, enligt er egen sörsäkran år mig helt och hållet obekant. — Måhånda nårmare ån ni tror, mamsell. .