Aftonbladets politiska apostasi har i Örebrotidningen framkallat följande låsvårda reflexioner: Efter nåra två och ett halft års vankelmod, efter tusen steg fram och åter, har nu åndtligen Aftonbladet hunnit decidera sig. Det har skett på så sått vi alltid våntat; nemligen så att Aftonbladet förordar det hvilande representationsförslagets antagande. De motiver A. B. derför anförer, anse vi knappt nog behöfva tagas under diskussion, ty för att komma i till klarhet med dem, hade man icke bort beHU 21 års betånketid. vigtigare år det motiv, som icke anföres, men som dock med i temlig visshet kan anses hafva beståmt A. B. i frågan, d. å. den allmånna opinionens ståmning för ögonblicket. Då det icke kan frånkännas A. B:s utgifvare en stor, instinktlik förmåga, att uppfatta denna opinion, sådan den verkligen år eller snart tillstundar, så skulle Aftonbladets nu afgifna yttrande bevisa att den allmånna opinionen verkligen redan beståmt sig eller kommer att beståmma sig för det hvilande förslaget. Håri ligger den egentliga betydelsen af Aftonbladets deeision, ty som sagdt år, de skål, inom saken sjelf, hvilka af A. B, anföras, åro alls icke nya, grunda sig ej heller på några helt nyss uppdykade erfarenhetsrön, alldenstund de der listorna, med hvilka A. B. nu kör före, hafva varit bekanta sedan slera månader tillbaka. Skulle det nu verkligen vara fallet, — hvarpå vi dock ånnu vilja tvisla — att den allmånna opinionen blifvit, åfven den, dragen öklver på dagtingandets och konsiderationernas sida, så vilja vi dock ånnu ej misstråsta. Tyvårr har denna opinion förut sållan kunnat genomdrifva sina åsigter vid våra riksdagar; lyckligtvis skall den troligen ej heller nu förmå det. Alltsammans beror dock i denna stund på Bondeständet. Det beror på detta stånd, om vi ånnu under ett 50-tal af år skola få dras med en s. k. dfvergångsrepresentation; om derunder förmögenhetsvåldet skall få hos oss bilda och mot hvarandra stålla de två klasser af förmögneoch