Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1850, sida 1

OOO—p-pB:GGG-BGG-—QW— — ———— dansen? ... I Hildas blick låste jag ett melankoliskt småleende. Emellertid fortgick balen lisligt. Jag såg Alloms plats ledig och Hilda föras till en ny dans af en liten Pierrot. Allon hade aflågsnat sig i ett sidorum, der majoren vid en stor bål beråttade sina historier för en chorus af skrattande åhörare. Min vån var ej den sista att inståmma i den allmånna munterheten, isynnerhet som han fullt och fast beslutat att, med ledning af de underråttelser om majorens passioner och båjelser han af mig erhållit, helt och hållet intaga honom till sin fördel. Han skulle derigenom vinna sin afsigt att under de få dagar de resande åmnade uppehålla sig i staden skaffa sig nåjet af deras sällskap. I detta åndamål hade han i den ena fickan af sin frack behåndigt nedstuckit en kortlek. — Nå, se hår ha vi ju vår vån, doktorn, — ropade majoren — har ni åndtligen slutat den förbannade kurtisen derute? .. Det var vål att ni en gång kunde söka upp mig lag har långe sökt er... kom, ni måste tomma ett glas!. Och nu drog majoren honom med sig fram till bålen. — Nå... hvad såger ni om den hår punschen doktor?