Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 2

— c ce———— —— — — — ciet... ingen homme, comme il saut .. ingen — — Åh, ni dömmer vål hårdt... hvad såger ni då om den unga, eleganta karlen med sorgsloret om hatten? ... — Förmodligen någon landsortssprått, min nådiga . .. eller på sin höjd ett lejon ur bourgeoisiens leder... ah! huru lått att jugera en sådan menniska!... huru lått mårker man ej att han aldrig rört sig inom kretsarne af la haute volee, detta bildningens Pantheon, hvarifrån man endast kan usurpera den ådelhet och elegans i sått och attityder, hvarigenom gentlemannen ... mannen af verld...så lått skiljes från alla andral... — Nå, men denna lilla blondine midt emot oss, som ser så glad och lycklig ut ... Skulle ni ej finna behag uti att såga henne en komplimang för att få en leende blick till svar? — Ni behagar skåmta, min fru... Huru kunna observera någon annan i sållskap med er och er ålskvårda niece? — Alltid sig lik!... Men hvad fattas dig, kåra Hilda?... Du sitter så tyst och sluten ... stum som den sköna natur, hvilken omger oss! — Stum?... ack, båsta tant — svarade ändra fruntimret — den år visst icke