Vid representationsfrågan. Under denna allmånna titel är det vär afgt att, hådanefter ånda till riksdagens börn, esomostast meddela upplysningar, reflexioer och notiser, rörande reformen i vår hitlsvarande representation. Vi åro öfvertyde, att de valda riksdagsmånnen, ej mindre deras våljande kommittenter, skola med Jje inhemta alla de underråttelser, som kunJA åstadkommas, i afseende på detta vigtiga Anne. För mera redighets skull vilja vi afÄAla dessa underrättelser i sårskilda artiklar ed egna rubriker. Vi börja i dag ; I. Artikeln. w Aftonbladets affall och åfvergång till de grå. i Så år det då gjordt! Aftonbladet har decierat sig. I nummer 181 erkånner det i så eståmda ordalag, som detta blad måjligen an åstadkomma, att det i representationfråfin åmnar votera med de grå. Mången skall oligen sinna detta affall från de liberala ovån1 dt; mången skall tycka, att Aftonbladet år, Etadt det nu deciderat sig, i sjelfva verket dga odecideradt som någonsin förut; mången ide slutligen af Aftonbladets öfvergäng beo ra olyckliga följder får frihetens sak. Vi gösån intetdera. Vi skola visa hvarför. 1 Hvar och en, som gör sig mödan att nårare skårskåda Aftonbladets manövrer med seende på det hvilande förslaget, skall utan ALrighet inse , huru klokt dessa från början till Lu varit beråknade. Lik en ny Mettus Fufstius, har Aftonbladets hufvudredaktör under riden mellan det grå partiets organer i hufIdstaden och den liberala landsortspressen sSsselsatt sig endast med att utveckla sin ar:6es leder och att för syns skull göra en asch annan hotande marsch, under den lofirda och öppet uttalade afsigten att med siva trupper öfverså på den sidan, der segern Aannade. vi åro öfvertygade, att i ingen skall isskånna klokheten i denna beräkning att ta andra utkåmpa striden och sedan sjelf sa fram i lagom tid för att få del i segeran och bytet. Men det olyckliga med alla enskliga beråkningar år, att de vanligen till ut komma mer eller mindre på sned. Ödet ler slumpen, eller fsörsynen. — Aftonbladet å sjelf bestämma namnet — ville, såsom unligt, hafva ett finger med i håndelsernas ång och gaf dem, under ett ironiskt smålöen helt annan utveckling, ån Aftonbladet äråknat. Det blef ingen strid (hvem skulle ånts på allvar båra vapen mot den osörgi gligt pratsamma Astonposten;: endast når de å i sin nårgångenhet försökte alltför långt amskjuta sina förposter, fann man sig näongång böra drifva dem undan. Aftonbladet slåndades. Folket ryckte på axlarna. Hvad sar att göra? Ingen strid och således på inendera sidan någon seger! — Aftonbladet irrade på tabellerna-; Aftonbladet reste till rebro för att språka med bönderna; Aftonsadet hörde Sig för i alla fyra våderstrecken; sftonbladet låt slutligen en formlig efterlysinng utgå efter den allmånna opinionen. Men met var som förgjordt. Den skålmske rymnarn var ingenstådes att sinna. Ock jo! den nnns öfverallt och talade alltjemt lika tydligt, fast fr —— VE — —— 7—äk——