Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 2

QAAAAA.ssC— stum... just dersöre att den år så herrlig, så talande, förblifver jag tyst för att desto! mera ostördt kunna få se och beundra. Och under det Hilda talade, sånkte hon)? parasollen mot dåcket; blottande derigenom ett ansigte strälande af skönhet och ungdom. I hennes bruna, glädtiga ågon låg understundom en blick af brinnande och djup melankoli, måhånda af en slygtig betraktare icke skönjd, men hvilken af den, som tränger djupare ån till ytan, lått nog måste upptåckas. i detta ögondlick kunde jag åtminstone icke misstaga mig derom, och ölxertygelsen att den unga, tjusande flickan tärdes af någon) hemlig sorg ökade endast mitt deltagande för. henne. På ett eget sått kontrasterade dessas bruna ögon mot de rika, blonda lockar, som smekte hennes af den mest chaira och friska: hy blomstrande kinder; och var det blonda! håret och den nordiska hyn ett arf af sadren, så kunde man ock, utan att misstaga sig, i de dunkla, blixtande Ögonen våga se ett arf efter den sydlåndska modren. På de fylliga, purpurröda låpparne låg ett himmelskt leende, som tolkade allt hvad hon i denna stund njöt af de tjusande utsigter Målaren i hvarje dgonblick har att framte. (Forts.) A— WWW—55