Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 1

varit synligt, kom nu upp på dåck och ådrog sig mitt synnerliga interesse. Ty likasom allt nytt gerna tillvinner sig vär uppmårksamhet, så var åfven denna obetydliga händelse nog för att rycka opp mig ur mitt dvallika tillstånd, och i stållet för att förut hafva varit underkastad både gåspningar och nickningar företog jag mig genast att genom min lorgnett göra mig beksnt med de nykomnas utseende. En liten, nåpen brunett var den första, som föll mig i ögonen och undergick granskning. Klådd med den mest utsökta elegans, munter och lislig ånda till ytterlighet, föreföll hon mig till en början såsom motsatsen till hennes följeslagerska, en Junofigur i enkel, men smakfull drågt, mera skygg och tyst. Ehuru utseendet icke utvisade så stor skillnad i ålder dem emellan som mellan mor och dotter, tycktes dock det förhållande, som emellan dem var rådande, antyda att den sednare stod i något subordinationsförhållande till den lilla, behagsjuka damen. Emedlertid kunde jag icke komma i tillfålle att nogare observera den långre damens ansigte, tack vare den svartsjuka parasollen, detta koketteriets förnåmsta verktyg. Så mycket uppmårksammare betraktade jag deras begge riddare, af hvilka den ene var en åldre man af