Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 1

talrika kannstöpare ... hår en gammal matrona, pratande med grannen om sista kafferepet ... der en ung flicka, sörstulet blickande omkring sig under barasollen. en rökade sin cigarr med den största förtjusning i verlden, under det en annan rynkade nåsan och grinade åt rökhvirslarne .... kort sagdt! taflan var sådan, som den på ett ångfartyg måste vara och alltid år. Jag gick omkring och såkte inleda konversation både med en och en annan, men det ville ej gå. Än stötte jag mig på den högvålborne herrns dryghet: ån sörargade jag mig öfver den storskråslande publicistens eviga kåbbel; ån måste jag, så att såga, tvinga fram svaret från någon ung dame, som fruktade mammas spanande dgon och öron. I den kring bålen samlade kretsen af unga studenter ville jag naturligtvis icke trånga mig fram, och ånnu mindre lust hade jag att med penningkarlarne ge mig in i ashandlingar om kurs och konjunkturer. Jag fann sällskapet tråkigt och tog derföre retråtten till mig sjelf för att åtminstone i allsköns ro kunna få göra mina anmårkningar. Långe blef jag så sittande och hade troligtvis förr eller sednare försjunkit i Morfei armar, derest icke en lycklig omståndighet råddat mig derifrån. Ett litet kotteri af mitt resesållskap, som ånnu icke Å