Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 1

min sinnesståmning, då jag nu gick att återse den gamla staden vid Fyris strånder midt ibland de ungdomsvånner, i hvilkas tusen fröjder och upptåg jag fordom varit en ifrig deltagare. Angfartyget hade åndtligen lagt ut från stranden, och detta springande hit och dit, som vid dylika tillfållen aldrig undvikes, började omsider aftaga. Målarens yta var så lugn och stilla, och uti dess djup speglade sig den skönaste Junihimmel man någonsin beundrat. Ensam, som jag var, och dessutom alltid hågad att göra nya bekantskaper, vånde jag mina blickar från den tjusande taflan af en leende och rik natur för att gåra en upptåcktsresa bland passagerarne, hvilka redan hår och der grupperat sig till samtal. Såsom vanligt en brokig samling, en samling af lifvets kontraster! . .. Hår vandrade grähårsmannen med tunga steg sram och åter, under det ynglingen leende dansade fram Öfver dåcket . .. der skåmtade några unga, lifliga Apollos söner, under det affårsmånnen afhandlade sin torra prosa... hår bugade sig den servile smickraren får den dryge anherren, småleende och beundrande hvarje ord, som gick öfver hans högvälborna låppar . . der demonstrerade en reformvån våldeliga om solkfrihet och jemnlikhet får en grupp af våra