Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1850, sida 1

21nk ———————— Aftonbladet icke mera kånde igen honom, icke mera förstod hans tungomål. Man tror, hvad man önskar — heter det — och Aftonb. hvarken hörde eller såg intet annat, ån hvad som smekade dess dag från dag tillvåxande sympathi för den af de grå omfattade trippel-alliansen mellan aristokrati, plutokrati och byråkrati. Aftonbladets anborna, till ordspråk vordna för sigtighet måste slutligen, efter några konvulsiviska försvarsansträngningar, bita i gråset för denna sympathi. Att saken skulle få en sådan utgång, hafva vi tydligen förutsett, synnerligast efter den bekauta försoningsmiddagen hos grefve C. H. Ankarsvård. Vi visste mer ån vål, att i demokraternas leder befann sig en chef, som endast afbidade kampens ögonblick, för att få vånda sina vapen mot mångåriga bundsförvandter. Men vi råddes likvål icke; ty vi visste åfven, att han innan det asgörande ögonblicket, skulle af omståndigheterne framtvingas ur sin tvetydiga stållning — och sedan var han icke mera farlig. Vi önskade tvårtom att detta framtvingande måtte så mycket som möjligt kunna påskyndas; ty ingenting har varit mera skadligt för frihetens sak ån detta Aftonbladets haltande på båda sidor. Lika liket som vi, alltså, blifvit öfverraskade af Aftonbladets nu utstållda proklamation, lika litet kunna vi anse, att Aftonbladet numera år odecideradt. Visserligen har Aftonbladet yttrat, att det vill reservera sull rått åt de faktiska meddelanden, som vidare kunna lemnas, att göra sig gållande-; visserligen har Aftonbladet uppstållt en mångd om och men, under hvilka det skulle vilja votera för förslaget. Men Aftonbladets sått att bygga sina perioder år ju riksbekant. Och i nårvarande fall vet det mer ån vål att det gått öfver Rubicon. Ville det nu försöka en återgång, skulle det icke blott ådraga sig ett vålfö örtjent åtlöje, utan åfven leka bort sitt dyrköpta inflytande öfver de grå. Aftonbladet eger nog förstånd att inse svårigheten om icke omöjligheten af att någonsin mera trada i spetsen för den svenska demokratien. Ingen må derför undra öfver att nåra tre års betånketid erfordrats för ett sådant besluts fattande, ej eller deröfver att den hroklamation, hvari beslutet kungöres, ånnu bår spår ester inre kamp och starka ansåktelser. Ty det hafver sig dock icke så lått att med höglyftad panna tillkånnagifva, det man åmnar Öppet affalla från bundsförvandter, med hvilkas tillhjelp man under fyra lustrer kåmpat och segrat. Derför synes uttrycket, måhånda, mer ån vanligt odecideradt; men meningen år och måste vara deciderad, ty, såsom nåmndt år, en återgång år omöjlig, enår Aftonbladet svårligen mera torde kunna återvinna de liberalas förtroende. Icke eller befara vi, att några olyckliga följder för frihetens sak skola uppkomma af detta Aftonbladets proklamerade affall. Tvårtom glådja vi oss, att det en gång blifvit proklameradt. Derigenom har åndtligen ovisshetens och oefterråttlighetens tillstånd upphört. Så långe Aftonbladet ånnu bar de liberala fårgerna, lågo dess tvifvelsmål rörande det kongliga förslagets förkastlighet tyngande och förlamande öfver mångens svertys else, och motpartiet kunde alltid stödja sig vid att de liberalas förnåmsta organ icke motarbetade dess