Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1850, sida 1

AHn.ncec g-,,,ernn— Albert Lindstrands Konsert. Den kalla norden, så fruktad af den sydlåndske fråmlingen, som ånnu ej kånner, att åfven hår solen framkallar sköna blommor och bringar till mognad herrliga frukter, har åfven, sårdeles på sednare tider, visat sig ega grobara från inom konstens blomsterverld, hvilka endast behöfva omsorgsfulla odlares vård, för att en gång tåsla med söderns rika konstflora. Den unga pianisten Albert Lindstrand gifver godt hopp, att hårpå blifva ett af de många exemplen. Redan tidigt af en åldrig musikens vån och idkare hårstådes med faderlig vård omhuldad, uppspirade hos honom de första bladen till den lofvande våxten, men jordmånen var icke tillråckligt nårande och andra måstares hånder fordrades att stödja och vårda den spåda plantan. Tillfålle bereddes honom derföre att vid musikaliska akademien i Stockholm vidare utbilda de goda anlagen, och återkommen derifrån med sina lårares ampla, men vålförtjen ta loford, anstållde han, för att bereda sig medel att vidare fortgå på sin bana, sistlidne fredag en subskriberad konsert, hvarvid Götheborgs publik på ett hedrande sått visade sig som mecenat för den gryende talangen. kKonserten började med Boildieus sköna ouvertur till Hvita Frun; derefter föredrog L. ett thema med variationer af sin lårare i pianosortespelning. hr J. van Boom, hvaruti denne lårares korrekta föredrag och fårdighet återspeglade sig. En capriccio brillante af Mendelsohn var koncertgifvarens andra nummer, hvars trogna utförande dock tycktes vara öfver hans krafter, ej i afseende på fingerfårdigheten, men betråffande förmågan att återgifva denna måstares kompositioner i alla dess mångfaldiga nyancer, en förmåga, som man dock ej har råttighet att fordra af ett barn, hvars både psykiska och physiska krafter ånnu måste vara outbildade. Uti 5:te numret, upptagande Second air Italien af Ch. Mayer samt les tourments af R. Schachner visade L., att han i sitt föredrag åfven förstår attinlågga själ, att han, oaktadt sin ungdom, tyckes kånna och fatta andemeningen af en tonmålning, och detta framlyste ånnu mer i variationerna öfver svenska folkvisor af F. Ries, hvilka skulle utgjort glanspunkten af koncerten om accompagnementet gått mera jemnt. Tvenne romanser, sjungna af en amatör samt Hymnen med orchesteraccompagnement af J. Czapeck, förut afsjungna vid H. M. konungens och kongl. familjens sednaste hårvaro, kompletterade programet, hvars sistnåmnde nummer, oaktad de reminiscenser man deri påträffar, förtjenar en vårdig plats bland de båsta af detta slags tillfållighetskompositioner. Ehuru man således ej hos L. ånnu hö vänta den verve och helgjutenhet, som utmårka måstaren, åger han dock i sitt föredrag något som ger anledning till stora förhoppningar. Måtte dock hans unga sinne ej genom otidigt smicker läta förleda sig till er sör hög uppskattning. af sig sjelf, en sjelfbelå. ltenhet. som skulle föra honom ifrån den rått: — —