Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1850, sida 2

tare kunna råka på stållet; der åro inga dyrbara möbler, eller fint bildade fruntimmer, som taga anstöt. På hjulhusen, målade hånder utpeka grånslinien mellan för-och akterdåck. på den plats man befinner sig måste man utan skonsamhet betala, och har man förlorat sin biljett, så betalar man hela stråekan, som fartyget den dagen tillryggalagt. För hvarje aflemnad effekt meddelas en pollet, hvilken betalas med några groschen, då sakerna återlemnas. — Det nåmndes bryggor; hårvid måste tillåggas, att Rhens strida lopp gifvit anledning till ett eget slags bryggor, hvilka egentligen åro fårjor; men genom sin regelmåssiga gång hvarje halftimma dock i någon mån ersåtta bryggor. De åro byggda öfver tvånne större sammanlånkade båtar och kunna vål rymma ett par hundrade personer utom håstar och vagnar. Flera hundrade alnar ofvan sårjstållet i flodens midt fastkedjas genom ankare en båt, 6—8 andra fåstas vid denna med 30—50 alnars mellanstånd; från den sista båten utgår en lång kedja, hvilken fåstes öfverst i fårjans mastresning; nu lösslåppes fårjan och genom styrmannens ledning af rodret och vattnets tryckande på sidan går farkosten med temlig fart af sig sjelf öfver den breda floden. Man kallar dessa bryggor eller fårjor fliegende Bricken. di Vb)EDd1Vm