Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1850, sida 1

Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Paris den 31 Juli. Under nationalförsamlingens ferier årnar presidenten att beresa departementerna. Dessa resor komma såkerligen att följas med stort interesse. — Sammansåttningen af det permanenta utskottet visar, om man upplöser det i dess elementer, att nationalförsamlingen för ögonblicket icke vill någonting annat ån konstitutionens uppråtthållande. Med byråen utgöres utskottet af 39 medlemmar, af hvilka de 25 åro konstitutionella i den nyss antydda bemårkelsen af detta ord. Annars åro legitimisterne starkast representerade i utskottet, utgörande 19 till antalet, och republikanerne svagast, hvilka der endast råkna 4 medlemmarUItskottet har icke något annat prerogativ, ån att, i sall det så skulle finnas erforderligt, sammankalla nationalförsamlingen. Spånningen emellan nationalförsamlingen och presidenten har åter minskats något. Den var drifven till sin höjd genom trotsande och utmanande artiklar i presidentens organer. I synnerhet gjorde sig i detta hånseende bemärkt tvenne artiklar i Moniteur du Soir, hvilka åfven framkallade en håftig storm i nationalförsamlingens måte den 26. Dupont (de Bussac) anhöll om tillåtelse att upplåsa de ifrågavarande artiklarne och uppmanade till nedsåttandet af en komite för att undersöka hvem som var den skyldige, hvilken dolde sig bakom författaren. Då förslaget kom från en medlem af venstran, vann det icke stor sympathi hos majoriteten; men genom ett direkt angrepp på ministeren nödgades denna, som i början sökte att jakttaga en hånande tystnad, att svara, och hr Baroche förklarade med mycken syffisans, att de ifrågavarande artiklarne icke angingo honom, att nationalförsamlingen egde att kalla redaktören inför sitt skrank samt att ministeren icke årnade förbjuda bladets försåljning på gatorna. Trots majoritetens vanliga tålamod emot ministeren, fann den dock detta svar vara vål ampert. En häftig ordvexling emellan henne och ministeren följde. Bacze, en orleanist, besteg tribunen för att förklara, att ett angrepp förbereddes på nationalförsamlingen, och yrkade en komites ögonblickliga nedsåttande, hvilken skulle vidtaga de i anledning håraf nödiga åtgårder. Förslaget möttes af ett allmånt bifall, och det såg mörkt ut för I kabinettet. Men Baroche, som blifvit rådd för sitt nyss visade mod, afgaf en stammande förklaring, hvari han ursåktade sina håftiga yttranden med de dagliga angrepp, som gjordes emot ministeren. Tillika förklarade han,