Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1850, sida 1

madame; det skall blifva då, såsom nu, såsom alltid; man skall beklaga er och man Skall förbanna mig! Det går mig för öfrigt ingenting, — forsatte han efter en kort paus; — — mitt beslut år sattadt äfven i detta fall. Jag har nu velat uppsöka er för att, under detta sista Samtal med er, stålla allt på redis sot. Hår år ett bref, madame, som för er öppnar en oinskrånkt kredit hos herr Bouvard. — För mig! — afbråt baronessan. — Begagna er deraf i rikt mått, — återtog amiralen, hvars andedrågt blef mera kort och håftig; — jag har åndå alltid tillråckligt qvär: jag år rik och gammal... Gud vare 0 Hans röst blef vek vid detta sista ord. Ernestine sammanknäppte sina händer under tilltagande rörelse. — Således, monsieur, — sade hon i bevekande ton, — fastån er råttvisa harm jar gar mig bort, vill likvål ert ådelmod göra mig rik. I allt hvad ni går vinner godheten seger öfver vreden. — Låtom oss sluta, madame, — svarade baronen tvårt: — vi åro hår, icke för att såga hvarandra artigheter, utan för att afsluta en affår. Se, hår år brefvet; tag.