Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1850, sida 1

— — — — Min mor! huru befinner ni er? — frågade den unga flickan, lutande sig öfver hennes fåtölj. Baronessan sattade hennes båda händer och drog henne håftigt till Sig. — Gabrielle ... hör mig, — sade hon med bruten stämma, — om jag hade kunnat förutse.... Om du visste ... min dotter! Och utstråckande sina armar, föll hon ner på knå. — Nåd! — stammade hon, — min dotter! nåd! — Hvad gör ni? Store Gud! — ropade Gabrielle; — ni vid mina fötter! — Det år min plats! — hviskade baronessan. — Nej! i mina armar, min mor, i mina armar! — svarade dottern, hvilken gråt. utan att ånnu veta hvarför, och hvilken hånförd af I ömhet uppreste henne. Ernestine qvarhöll henne vid sitt hjerta under en lång omfamning. — Ja, — sade hon. — låt mig smaka dina kyssar... ånnu en gång... innan jag talat . ty det år nödvåndigt ... att jag talar! För att inse att detta giftermål å år omöjligt, måste du veta . Gabrielle gjorde en rörelse och fåstade blicken på sin mor. Denna tillslöt sina ågon.