Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1850, sida 2

— Men något skål! — ropade, amiralen, — gif mig åtminstone något skål för ert motstånd. Hvad år det som hindrar? hvar ser ni någon svårighet? . — Monsieur! — stammade Ernestine, som kånde sin styrka försvinna, — jag ber er, låtom oss uppskjuta detta samtal. ...Vi skola framdeles tala om giftermålet. . — Men jag vill icke vånta, — sade baronen än mera förbittrad; — jag har lofvat hr Ramiere att det skall gå för sig, och jag har bestållt honom hit, madame, för att tacka er. — Monsieur! . — Men imellertid skall jag för hela verlden kungöra mitt beslut. Han lagade sig till att gå; baronessan reste sig upp förfårad. — Stanna! ropade hon. — I morgon skola alla förberedelser vara slutade! — tillade amiralen, som fortfor att gå mot dörren. Ernestine störtade fram om honom och stångde vagen. Baron de Rostang stannade ofrivilligt vid åsynen af detta bleka och stolta ansigte, som lifvades af en hög beslutsamhet. — Jag vill tala med min dotter, monsieur, — sade hon med en kort och beståmd ton; — men med henne ensam! ... Eftersom det