Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1850, sida 2

— Att se till, hvad ni bår göra får att förstöra alltsammans, icke sannt? — ropade baronen och stötte förtörnad sin kåpp mot gols vet; — Guds dåd! madame, det år att alltför mycket råkna på min godmodighet. — Hör mig. — Nej, madame, jag skall icke tillåta er att vara styfmor på bekostnad af era moderliga åligganden! Och dessutom år det ju icke Gabriellees fel, att hon blott år er dotter och att ni icke finner ert intresse uti att bereda hennes sållhet? — Ah! hvad såger ni? — utropade baronessan med. smårta. — Jag såger, — återtog amiralen, som blef allt mera lifvad, — att allt hos er såtter mig i förvirring! Ni tyckes ålska , Gabrielle, och ni asslår allt, hvad jag vill göra för henne; ni påstår er vara uteslutande sysselsatt med beredandet af hennes sållhet, och ni tillbakavisar en förbindelse, som skulle göra henne lycklig; er ömhet år lika skadlig för henne, som hatet skulle vara. Tror ni, madame, att Prometheus skulle kånt någon lindring, om hans hjerta blifvit uppåtet af en dufva i stållet för af en gam. — Ack! monsieur, ni år utan medlidande! — snyftade Ernestine och gömde ansigtet i sina hånder.