Ungdomssynderna. Roman af kmile Souvestre. (Forts. från N:o 166.) — Slottet Verricres år till salu; jag har besett det, och jag har köpt det. — Ni! — ropade Gabrielle och slog ihop sina hånder med ett barns glådje. — Ack! hvilken lycka! — Ni år således glad öfver detta mitt beslut? — sade den unga mannen lifligt. Den unga flickan rodnade, då hon såg att hon förrådt sig. — Ja visst, monsieur, — stammade hon, — eftersom ni dymedelst kan tillfredsstålla er böjelse. Ni sade nemligen engång till min tante, att er käraste önskan vore att få tillbringa somrarna på landet. LGGilllar ni icke det? — frågade Rens. — Ohl till alla delar gillar jag det, — svarade hon, småningom återvinnande sin glådtiga tillförsigt: — hvad shall man göra i Paris, sedan vårsolen börjat lysa? — Alla menniskor fara till baden, — anmårkte den unga mannen skrattande.