Barville. Om han gäfve sig tillkänna, skulle amiralen otvifvelaktigt afvisa sin gamla fiendes son; om han fortfor att dölja sitt namn, så skulle han göra sin uppriktighet misstånkt. Ankommen till den nårbelågna byn Cambres, dfverlade han flera dar, hvad parti han borde taga. Han ströfvade först omkring slottet och lyckades att ett par gånger få se den unga flickan, men utan att kunna nårma sig henne; slutligen misströstande om möjligheten att få tala med henne, beslöt han att skrifva. Utan att tala om sitt uppdrag till baronessan, innehåll detta bref en kort och uppriktig bekånnelse af hans kårlek; han hade deri uppgifvit sitt namn, sin stållning, och slutade med att bedja Gabrielle sjelf om tillåtelse att presentera sig för amiralen i åndamål att öfvervinna hans fördomar. Han tog vågen åt Barville, under hopp att håndelsen skulle gifva honom någon utvåg att få detta bref aflemnadt, då sammantråffandet med Marcel hindrade utförandet af hans plan. Låsaren kånner redan, hurudana följderna blifvit af detta sammantråffande och af hans samtal med amiralen. (Forts.)