Malmöhus Läns Kongl. lushålle-Sällskaps handlingar, 21 häftet. Malmö 1850. I (Forts. och slut fr. n:o 164.) En tredje sak, som skulle kunna vara ett föremål för kongl. hushållssållskapets verksamhet, år boskapsskötseln, men vi tro icke att någon synnerlig företeelse derutinnan gilver anledning till den upptåckten, att sållskapet haft sitt finger med i spelet. Inom våra boskapshjordar år fåsjukan den, som våckt mesta uppmårksamheten under de sista åren. Men hvarken sållskapet eller någon af de djurlåkare, som varit beordrade att håmma densamma, kånner något annat botemedel för ett af denna , sjukdom angripet kreatur, ån att nedslå d. å., genast kaputta detsamma, och ett dylikt förfaringssätt år inom hela läkarekonsten antaget som ett af de mest radikala och skyndsamt verkande botemedlen. Korteligen, orsaken till sållskapets existens kånna vi åtminstone icke af dess frukt, icke heller år det bekant att sållskapet tagit notis om något af vårde i lånet inom åkerbrukets, vextodlingens och boskapsskötselns område eller om någon annan slags berömvård hushållning, så vida ej något dylikt af sållskapets egna koryfeer på skryt blifvit sållskapet föredraget, för att undfå sålskapets stora medaljer i brons. Och om vi betrakta de frägor, som af sällskapet någon gång till belöning blifvit framställde, och hvartill ett par svar sinnas åfven i detta håfte, så föresinnas flera af dem vara nåra nog lika enfaldiga som svaren, hvilka senare åtminstone icke bevisa att något stort författarskap existerar inom den lånets åkerbrukande publik, som aktar på sållskapets röst. Att granska och hår besvara dessa frågor, skulle vara lika åndamålslåst, som det år utom planen af en blott anmålan. Ett kunna vi icke underlåta att undra öfver, hvarföre neml. sålskapet på nytt anhållit om kongl. sanktion på sina stadgar. Desamma voro ju en gång förut behörigen I sanktionerade, och vi böra vål tro, att sållö skapet icke hörer till de misstroende. För öfrigt år sållskapet sannolikt lika kraftigt, om det har på sina stadgar en dylik sanktion eller icke, ity denna kan ju på intet sått ålägga ledamöterna någon annan förbindelse ån hvad de frivilligt åtaga sig. Sedermera kan man fråga hvarföre sällskapet förhöjt sina årsafgifter, hvilka i början voro 16 sk., sedermera 32 sk., och hafva nu stigit till 1: 16 bko? Skall man på detta sått ståndigt öka desamma, så kan det ju efterhand bli ett ganska artigt försök att vilja beskatta lånets invånare, n.b. den enfaldiga hopen, som tror att sållskapet år något högst vigtigt. Vi kunna af detta förhöjningssystem icke se annat ån en lumpen afsigt att samla penningar. Och för detsamma erhålla endast ledamöterna ett årligt håfte af handlingarna, som i bokhandel vanligen kostar 32 sk. bko. Vid öppnandet af ifrågavarande håfte öfverraskas vi förnåmligast daf en uppsats från landtbruksakademien till landsorternas hushållssållskaper, hvari den åkerbrukande publiken bland annat anmanas att göra försök med andra gödningsåmnen än just animaliska, åledes med gips, kalk, salt och dylikt. Hu