nan ingångne underrättelser ur danska slygblad, i går utkomne i Köpenhamn. Dessa underråttelser följa hår nedan: Af Berlingska tidningen har i söndags utkommit ett extranummer, hvari meddelas åtskilliga utdrag ur tyska och danskt-slesvigska tidningar, men inga officiella underråttelser. Danska trupperne hafva icke allenast besatt Slesvig utan åfven Eckernförde, hvarest danskarne inryckte den 26 kl. 10 f. m. Gefion har hissat preussisk flagg, som det påstås, efter konferens med ett danskt ångfartyg, som varit inne i hamnen, men snart lemnade den igen. Fiendens förlust angifves till omkring 3000 man. Sårade åro ankomna till Rendsburg, Kiel och Altona i hundratal. Af officerare åro många fallna och sårade. Bland de sårade nåmnas, utom Baudissin, åfven sjelfva Willisen, r. der Tann, Lutzow o. s. v. I slaget stod slesvigholsteinarnes center under Willisen vid Idstedt; den högra flygeln under v. d. Horst från Wedelspang intill Slien; den venstra, först under Baudissin, och då denne blef sårad, under v. d. Tann från Heligbek intill Treneån vid Sollebro. Trupperne voro således uppstållde i en framåtbåjd linie, nåstan i en halfskrets, hvars basis var vid Midsunde och Sollebro, och yttersta punkt vid Idstedt. I det hela klagas öper, att ingen sammanhållning fanns i manövrerna, att artilleriet och kavalleriet stundom hindrade infanteriets rörelser, under det man berömmer danskarne för det förträffliga utförandet af deras bataljplan. Major v. Baggesen (icke öfversten och brigadchefen Aug. Baggesen) och major v. Bulou uppgifvas vara tillsångatagna af insurgenterne. — Omkring 1300 fångar skola redan ha ankommit till Köpenhamn, och enligt -Flensburg. Korr. åro ånnu flera att förvånta. — Från Jutland ila, på regeringskommissarien Tillischs uppmaning, många låkare till armen, för att lemna de sårade sin hjelp. Enskilta bref från Köpenhamn förmåla, att låkarne å ryska eskadern skyndat i land för att erbjuda sitt bitråde. Bristen å låkare lår åndå vara betydlig, och ett tillfålle torde nu vara gifvet för svenska låkare att i handling ådagalågga sina skandinaviska sympathier. — Vid Kiel ligga en del danska, ryska och svenska krigsskepp. Prins Oscar har tillika med flera svenska och norrska officerare varit på ett besök i Sönderborg. I ett bref från en person vid danska håren skrifves: det var ett kritiskt ögonblick, då general Willisen, förtvislande om slagets utgång, ville göra ett sista försök att vinna segern. På en gång kastade han tre bataljoner hufvudstupa emot våra avancerade kolonner, i hopp att bringa dem i förvirring — men det lyckades icke — nåstan alla de tre bataljonerne blefvo tillintetgjorde. General Schleppegrell var fallen; hans adjutant, löjtnant Vaupel, förde en kort tid brigaden; då sprang general Meza (som var vid håren utan något specielt vårf, enår hans helsotillstånd icke tillåter honom det anstrångande fåltlifvet) bort från generalstaben och satte sig i spetsen för våra bataljoner, som nu under hurraroy stormade framåt. Baggesers batteri var ett ögonblick taget af fienden, men togs tillbaka, och fördes af löjtnant Lönborg. 1:sta och 11:te bataljonerne hafva lidit utomordentligt, likaledes 4:de dragonregementets 3:dje sqvadron. I-Dannevirke låser man följande korta, lifliga skildring af striden: Kl. 2(32) i morse ryckte vi åter fram och tråffade Holsteinarn i Idstedt. Hår föllo Lasså, Trepka och mycket folk. Fienden låt sig icke fördrifva, sörrän vi asbrånde byen öfver honom. Något sydligare vid Idstedoch Arnseeskog, stötte vi på fiendens hufvudstyrka och hår stod hufvudbataljen. Skogens norra sida var förskansad, betåckt på båda sidor af sjöar och ifronten af mossar och hög ljung. Våra trupper voro utsatte för Slesvigholsteinarnes eld från skogen och skansarne. Schleppegrells brigad började — — — ———