jonen, men syntes mera vara en blott rekognoscering, än en slagtning. Men straxt derefter sangreps slesvigholsteinska armen häftigt på vågen från Flensburg till Slesvig, i det 4 bataljoner kastade sig på 3:dje jågarekorpsen. Korpsen, dragande sig tillbaka, slogs raskt med fienden, tills ISta bataljonen under högljudd sång ilade till hjelp. Fienden tillbakatrångdes, men förde nu artilleri och kavalleri i elden. Kavalleriet besköts nu af 12:te slesvigh. granatbatteriet med schrapnells med såden verkan, att det genast retirerade. Under tiden kunde emot ett danskt batteri blott stållas en afdelning af 2 kanoner, och ehuru denna under en håftig fiendtlig eld drog sig från posision till position, förlorade den blott 2 man(?). Efter flera timmars strid skulle 3:dje jåkarekorpsen aslösas af lö:de liniebataljonen; den gick ogerna ur linien och knappt hunnen utur skotthåll, vånde den åter om och ilade ånyo i kampen. Den lö:de bataljonen gjorde försåpes det ena bajonettanfallet efter det andra, för att fördrifva sienden ur en skog. Begge dessa korpser hafva temligen många döde och sårade. Vid lika tid tränsde Danskarne åter fram från vester med stor anstrångning och uppnådde byn Jubeck. Hår blef kampen ihärdig och håstig, isynnerhet emellan artilleriet. Dansken blef slutligen tillbakakastad. Hela 4:de brigaden står ännu med gevår i arm och afbidar med otålighet kampen. Striden i dag år sannolikligen blott ett förspel till hvad som skall komma i morgon, ty Danskarne stå ånnu utom Slesvigholsteinarnes egentliga fasta linier.Dito den 24 Juli. Danskarne hafva i dag på morgonen öfver Schmedeby och Sieverstedt framryckt i sydlig rigtning och angrepo våra förposter inemot kl. 10. Första skottet föll i Poppholz på högra sidan om vågen till Flensburg. Tiraljörelden, hvilken var temligen skarp, varade blott ganska kort tid, innan det blef klart, att danskarne hade en stor öfvermakt. På högra sidan i skogen drogo sig jågarne så småningom tillbaka och skjutandet ryckte allt nårmare, tills enskilta skott blefvo hörbara vid-Hunengråbern-, hvarest generalkommandot befanns. Men då uppkörde 2:ne kanoner tått vid chaussåen vid Helligbek, det samma skedde från danska sidan och en J timma vexlade kanonerne en temligen håftig eld med hvarandra. Men då general Willisen icke onödigtvis ville offra sitt folk och det icke var hans afsigt (?) att bibehålla positionen, erhöllo jägarne och artilleriet, som stodo norr om Idstedt, order att retirera. Detta verkstålldes så småningom, ånda tills man såg hela fördelningen komma fram ur Poppholzerskogen tvårt öfver mossen. Jågarne och artilleriet intogo de dem föreskrifna positioner, ungefår en3 mil från Idstedts vårdshus. På venstra sidan blef då elden åfven något starkare och varade tills referenten lemnade fåltet. — kl. 9 om aftonen. Under eftermiddagen har det gått hett till. Först försökte öfverste Gerhard, som kommenderade avantgardet, att återtaga Poppholz, men förgåfves. Dessutom angrepo danskarne med förstårkta krafter förposterna på venstra flygeln vid Buchholz, hvilka, försvarande sig steg för steg, drogo sig så småningom tillbaka till den bakomliggande, andra positionen. Hår fattade de stånd emot en öfverlägsen makt, tills gen. Willisen sjelf tillförde dem förstårkning. Kanonaden på denna punkt varade till något öfver 8. utan att danskarne lyckades vidare framtrånga. Deras plan var vål anlagd, ty hade den lyckats, så hade de vunnit en ganska fördelaktig ställning, hvarifrån de i morgon skulle kunnat operera emot oss?. De föregående beråttelserna, som alla röra striden första dagen, åro något motsågande och icke eller hållna så opartiskt som beråttelserna i samma tidning om följande dagens kamp, hvilka vi i dag så mycket mindre kunna meddela, som utrymmet och tiden måste tagas i anspråk för de i dag med Nordstjer—X—— —