Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1850, sida 1

3. är Inom de grås läger råder för nårvarande stor vånda och stor verk2 — samhet. Bore har utställt en ståtlig uppmaning till Sveriges adel, prester, borgare och bönder att betånka vigten och betydelsen af de förestående riksdagsmannavalen, och dervid icke otydligt låtit förstå att om dessa val skola medföra någon vålsignelse, de böra stållas så, att det hvilande representationsförslaget. kan vinna seger. Aftonposten har också utfårdat en uppmaning, vål icke så lård eller gedigen, men vida mera rörande. Aftonposten besvår nemligen alla dem, hvilka hylla det kongl. förslaget, att sluta sig endrågtligen tillsammans; men specielt har A. P. åtagit sig det otacksamma vårfvet att öfvertala Afton bladet och Najaden till att decidera sig. För vinnande af åndamålet begagnar den, i sitt innersta uppskakade Aftonposten, ömsom förebråelser och ömsom karesser. Ibland annat heter det uti sednast hit ankomne N:r: Så betrakta vi helt enkelt detta förhållande, och beklaga ganska mycket, om någon eller några af de publicitetens organer eller de inflytelserika mån, som inse vigten af representationsfrågans snara lösning, långre förblifva odeciderade eller ens passiva, och vi vånda oss i detta hånseende specielt till Najaden, som inom det samhålle der den utgifves, såkert åtnjuter ett råttvist förtroende och beståmmer mångas opinioner, med den uppmaning, att han icke måtte dröja alltför långe att prononcera sig, och stålla sig i spetsen för en opinionsyttring, som utan tvifvel skulle vinna ganska starka sympathier, och vi stålla samma uppmaning åt personer inom alla de samhållen och kretsar, hvilka interessera sig för frågan, och som då kunna gifva kraft och understöd åt de föreningar, hvilka annorstådes kunna bilda sig, för att befråmja det goda ändamålet. Lätom derföre representationsresormens vånner på detta sått småningom arbeta hvar inom sin ort, och det offentliga framtrådandet skall såkert då icke långe låta vånta på sig. För någon tid sedan föreslog åfven Najaden, till stöd för den åsigt, till hvilken han kunde