Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1850, sida 2

—7————————————— ventyren derunder bildade en roman, hvari enlederingen af de båda spanjorskorna, hvilken högbåtsmannen haft den indiskretionen att omtala. var en af de minsta episoderna. Under ett är hade amiral de Rostang efter hvartannat spelat Jean Bart och don Juan. Från cap Saint-Martin till cap Saint-Sebastian talade man om ingenting annat ån om den vackre kommendören på Tregatten Invincible (den oöfvervinnerlige), som så vål gjorde skål för dess namn och till slut heldre satte på grund vid Cabreraes klippor ån han ville gifva sig. Man inser håraf orsaken till sjömannens ihårdighet att ståndigt under sina samtal återkomma till minnet af dessa heroiska tider och att på alla möjliga tonarter variera de gamla Spartanernas berömda kör: Stolta minnas vi ånnu den tappra tiden, Då vårt djerfva ungmod lagrar vann i striden. Marcel, som sedan femton år kånde -både orden och melodien, begagnade sig af första korsgäng i allen för att draga sig undan och uppsöka Gabrielle, af hvilken han önskade erhålla vissa upplysningar rörande Ren de Ramiere. Men redan vid första ordet blef den unga flickan så uppmårksam på sitt broderi, att han endast med måda kunde erhålla af henne ett par enstafviga svar. Han för