Korrespondens. Paris den 18 Juli 1850. Sedan jag sånde dig min sista epistel, har aturligtvis återigen mycket, både smått och tort, passerat på denna för omvexlingar skabade jordflåck, som vi kalla verldens hufvud ; tad, det tjusande Paris. Svårigheten år blott tt kunna följa med sin tid och uppfånga lessa nrheter, som, likt brådstörtande svallvågor, ögonblickligt aslösa hvarandra på lifvets od. Du vet redan, att republikens president erhöll de eftertraktade 3 millionerna. Ryktet påstår till och med, att 2:ne timmar efter nasionalförsamlingens votering, uppbars till Elyfe, uti ett elegant skrin, en liten -å compteåf femhundratusen Francs, hvilken redan på förhand hållits i beredskap. Detta kan man kalla ferm expedition, och berömvärd omtånksspamhet. Mångden sysselsätter sig mycket ed gistermälssörslager för sin president. Ryket har tusen munnar, och man vet, i detta ifall, icke hvad man skall tro eller tånka. Fransmånnen hafva långe talt om ett tilltånkt mariage emellan Louis Bonaparte och vår svenska prinsessa, -La petite-fille de Bernasotte-, som de vanligen uttrycka sig. Ligger erkligen någon sanning håri, har den trolipen till grund den nåra slågtskapen, då preSedan någon tid har man börjat tala om ett annat giftermålsförslag. Det år nu fråga, såger man, om en tysk prinsessa, slågtinge till fyska kejsaren. (Alla kungliga personer åro u slågt?) Presidenten lårer hemägen sedan ågon tid, i hög grad tillvunnit sig den store kejsarens ynnest. Man påstår det ryska uniformer i mångd figurera i Elys6e, till och ed i den intimare kretsen. Också måste an medge, att Louis Bonaparte, som hittills just icke utmårkt sig för någonting, nu börar blifva en vårdig medlem af den kungliga storheten. Hans palats, med sin srönskande park och sina vaktuppsyllde borggårdar, år organiseradt på en fullkomligt kunglig fot. Hofmån och smickrare, administratörer, procurörer, slagornörer och trompörer — allt lårer ara i fullkomlig ordning. En civillista år etablerad. Blott ett fattades ånnu, såsom ett Inådvåndigt bidrag till den konungsliga vårdigheten, nemligen ett mordanslag. På ett lyckligt och indamälsenligt sått, blef åfven detta behof uppfyldt, så lyckligt till och med, att det aldrig varit något mordförsök. En ung man, vid namn Walker, presenterade sig nemligen i förra veckan för en polissergeant och sade: Jag ber er, min herre, var god och arrestera mig, ty min assigt år att mörda presidenten-. Detta var ju rått uppriktigt och eskedligt? Mannen år erkånd som tokig i ika håg grad som Robert Pate, hvilken våat ett så dumdristigt anfall mot drottningen af England. De begge galningarne hafva såäert icke haft någon annan afsigt, ån att för ett ögonblick fåsta allmånhetens uppmårksamet på deras obetydliga personer, ett håftigt anfall af fåfånga — se der hela saken! — residenten år emedlertid den lycklige, som vunnit hårpå, ty han kan nu i allo råkna sig jemngod med andra furstliga martyrer, och båttre uppbåra titeln af prins, till dess möjligen ett lyckligt öde i en framtid kan 4 F —