Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1850, sida 1

Article Image
gifva honom en ånnu bättre. Den vackraste och vårdigaste af alla, den af president, tyckes han icke rått förstå sig på. — Man förlorar sig i gissningar öfver alla de dyrbarheter och konstsaker, hvilka för nårvarande fapriceras. För hvem eller i hvad afsigt förfårdigas de? På sidenfabrikerna våfvas tyger och band i grönt och hvitt, med liljor. I boutikerna såljas de öppet för siden eller band rå la Henri 5. I andra bodar ser man i bronz eller förgyld måssing de rikaste ornamenteringar, bestående af kronor, kandelabrar, pendyler, armstakar och öfrige prydnader, allt i form af liljor. Smycken, såsom armband, brocher, ringar m. m. bestållas i form af liljor. På sammetspermarne af de förnåmas bönböcker, ser man gyllene liljor och till bokmårke i sina psalmböcker hafva de vanligen Henrik Y:s bild, omgilven af gudar och gudinnor. Man ser håraf, att legitimisterna alltid fortlesva i en aningsfull våntan, en trogen förbidan. Man vill åfven veta, det en större bestållning skett hos en tapetserare vid namn Daras, boende vid quai Conti. Nåmnde handtverkare låter nemligen efter ritning af M:r Hugues Riotat, förfårdiga skulpterade möbler (rue Amelot 46) bestående af en thronsal i dess mest fullkomliga skick. En kejserlig thron med sin ståtligt utstofferade himmel, taburetter, fåtötjer med m. m., allt med kronor och sfoglar?, rikt sörgyldt. För hvem detta år, har man svårt att utgrunda. Mångden gissar på hans svarta majeståt Soulouque I:ste, kejsare på Haiti, hvilken redan förut gjort stora och dyrbara bestållningar hårstådes. Dock tyckas vapen och namnschifler hittills icke hafva någon gemenskap med hans. Tiden får vål komma de kortsynte till hjelp och låsa gåtan. Under allt detta har England i nårvarande stund att framvisa ett rörande och lårorikt skådespel för konungar och furstar. Fransmånnens f. d. konung, Ludvig Philip, bebor tidtais slottet S:t Leonard. Hans depenser låra gå till 1200 fr. om dagen. Hvarje afton låter han båra sig i en fautueil ned till hafvets strand, der, den åldrige monarken med uppmårksamt dga betraktar den oroliga oceanen, måhånda i sitt sinne jemförande den med folkens obeståndighet och det menskliga lifvets vexlingar. Hans fårade panna år numera endast omgifven af glest, hvitt hår, men af alla jordiska prydnader år detta den mest vördnadsvårda. Sorgsålligt söker hans omgifning mota eller asböja alla besök. hvilka nyfikenhet eller opinion förer till stållet. Man får blott inskrifva sitt namn i den åldrige landsflyktingens visitbok. Men Broder! Du förvånar dig såkert öfver. att din demokratiske vån, endast sysselsåttande sig med den förlorade eller tilltånkta konungamakten, alldeles öfvergifvit politiken? Mer jag har ju om den endast sorgeposter at meddela, och dem har du nog af ur tidningarne. Pressfrågan år afgjord. Tryckfriheter inskrånkt. Censuren vål icke återtagen i sit gamla skick, men, något som påstås vara vårre ånnu, en ståmpelafgilt lagd så vål på tidningar, som ock en särskildt på romanssljetonger, hvilka deri införas. I förening härmec vill jag omnåmna, huru t. ex. La Presse betalar de arbeten, som deri införas. Les MeAA i — — I andact hvuarandra OÅH H.....

26 juli 1850, sida 1

Thumbnail